och om skådebröden. En gudsförsmädare

stenad. Strafflagar.

¹ Och HERREN talade till Mose och sade:

² Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.

³ Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet[1], i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.

⁴ Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte.

⁵ Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.

⁶ Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.

⁷ Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.

⁸ Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund.

⁹ De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer.

¹⁰ Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.

¹¹ Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet[2] och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.

¹² Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.

¹³ Och HERREN talade till Mose och sade:

¹⁴ För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom.

¹⁵ Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.

¹⁶ Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

¹⁷ Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden;

¹⁸ och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.

¹⁹ Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:

²⁰ bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.

²¹ Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.

²² En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.

²³ Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose. [1] Se Vittnesbördet i Ordförkl. [2] Se Herren i Ordförkl.