¹ Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår hände sig att HERRENS ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, det är Kisleu.

² Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför HERREN;

³ de skulle nämligen fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och profeterna sålunda: »Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss i femte månaden, såsom vi hava gjort nu i så många år?»¹

1. Jer 52,12

⁴ Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:

⁵ Säg till allt folket i landet och till prästerna: När I nu under sjuttio år haven hållit faste- och klagodagar i femte och i sjunde månaden, har det då varit åt mig som I haven hållit fasta?¹

1. 2 Kon 25,25; Jes 58,3; Jer 41,1

⁶ Och när I äten och dricken, är det icke då för eder egen räkning som I äten och dricken?

⁷ Haven I icke förnummit de ord som HERREN lät predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem ännu tronade i god ro med sina städer omkring sig, och medan Sydlandet och Låglandet ännu voro bebodda?¹

1. Jos 15,20; Jer 17,26

⁸ Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:

⁹ Så sade ju HERREN Sebaot: »Dömen rätta domar, och bevisen varandra kärlek och barmhärtighet.¹

1. Jes 1,17; Jer 7,5.21,12; Hos 6,6; Sak 8,16

¹⁰ Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»¹

1. 2 Mos 22,21

¹¹ Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.¹

1. Hos 4,16

¹² ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.¹

1. Jes 48,4; Hes 11,19

¹³ Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa;¹

1. Jer 11,11.14,12

¹⁴ utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke känna.» Så har nu landet blivit öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en ödemark.¹

1. Ps 79,1; Hes 33,28