¹ Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,

² så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.

³ Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.¹

1. Jer 15,13.21,13

⁴ Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

⁵ Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.¹

1. 2 Krön 32,8

⁶ Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.¹

1. Jer 48,6

⁷ Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.¹

1. Ps 2,12.34,9; 40,5; 84,13; Ords 16,20

⁸ Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.¹

1. Ps 1,3

⁹ Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?

¹⁰ Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.¹

1. 1 Sam 16,7; Ps 7,10; Jer 11,20.20,12; Rom 2,6; Upp 2,23

¹¹ Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

¹² En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.

¹³ HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.¹

1. Ps 36,10; Jer 2,13; Joh 4,14

¹⁴ Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.¹

1. 5 Mos 10,21

¹⁵ Se, dessa säga till mig: »Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!»¹

1. Jes 5,19; Hes 12,12; Petr. 3,4

¹⁶ Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.

¹⁷ Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.

¹⁸ Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.¹

1. Ps 35,4.40,15

¹⁹ Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

²⁰ och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.¹

1. Jer 22,2

²¹ Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.¹

1. Neh 13,19

²² Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,¹

1. 2 Mos 20,8.23,12.31,13; 5 Mos 5,12

²³ fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.¹

1. Jer 2,30.5,3

²⁴ Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,¹

1. Jes 56,2.58,13

²⁵ då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.¹

1. Jer 22,4

²⁶ Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.¹

1. Jer 32,44.33,13

²⁷ Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.¹

1. Hes 20,47; Hos 8,14