¹ Alltså vardt allt arbetet fullkomnadt, som Salomo gjorde på Herrans hus. Och Salomo lät komma derin allt det hans fader David helgat hade, nämliga silfver och guld, och allahanda tyg; och lade det in uti fataburen i Guds hus.

² Då församlade Salomo alla äldsta i Israel, alla höfdingar i slägterna, Förstar för fäderna i Israels barn, till Jerusalem, att de skulle låta uppkomma Herrans förbunds ark utu Davids stad, det är Zion.

³ Och församlade sig till Konungen alle Israels män på högtidene, det är i sjunde månadenom;

⁴ Och kommo alle äldste i Israel; och de Leviter togo arken;

⁵ Och båro honom upp, samt med vittnesbördsens tabernakel, och all helig tyg, som i tabernaklet voro; och Presterna Leviterna båro det allt med upp.

⁶ Men Konung Salomo och hela Israels menighet med honom, församlad inför arken, offrade får och fä, så mycket, att det ingen tälja eller räkna kunde.

⁷ Alltså båro Presterna Herrans förbunds ark uti sitt rum, i husets chor, uti det aldrahelgasta, under Cherubims vingar;

⁸ Så att Cherubim utsträckte sina vingar öfver arkens rum; och Cherubim öfvertäckte arken och hans stänger, ofvantill.

⁹ Men stängerna voro så långa, att man såg ändarna på dem för choren ifrån arkenom; men utantill såg man dem icke; och blef han der allt intill denna dag.

¹⁰ Och i arken var intet utan de två taflor, som Mose hade lagt deruti i Horeb, då Herren ett förbund gjorde med Israels barn, den tid de utur Egypten drogo.

¹¹ Och då Presterna gingo utu det helga; ty alle de Prester, som för handene voro, helgade sig, så att ock skiften icke hållne vordo,

¹² Och de Leviter, med alla dem som under Assaph, Heman, Jeduthun, och deras barn och bröder, voro, klädde med linnen kläder, sjöngo med cymbaler, psaltare och harpor, och stodo österut ifrån altaret, och när dem tjugu och hundrade Prester, som blåste med trummeter;

¹³ Och det var, såsom det hade varit allt en som trummetade, och sjöng, såsom man hörde ena röst, till att lofva och tacka Herranom; och då rösten upphof sig af trummeterna, cymbaler och annor strängaspel, och af Herrans lof, att han mild är, och hans barmhertighet varar till evig tid; då vardt Herrans hus uppfyldt med ett moln;

¹⁴ Så att Presterna icke stå kunde, till att tjena, för molnets skull; ty Herrans härlighet uppfyllde Guds hus.