¹ Manasse var tolf åra gammal, då han vardt Konung, och regerade fem och femtio år i Jerusalem; hans moder het Hephziba.

² Och han gjorde det ondt var för Herranom, efter Hedningarnas styggelse, som Herren för Israels barn fördrifvit hade.

³ Och han afvände sig, och uppbyggde de höjder, som hans fader Hiskia nederbrutit hade, och uppsatte Baals altare, och gjorde lundar, såsom Achab, Israels Konung, gjort hade; och tillbad all himmelens här, och tjente dem;

⁴ Och byggde altare i Herrans hus, der Herren om sagt hade: Jag skall sätta mitt Namn i Jerusalem.

⁵ Och han byggde allom himmelens här altare, uti båda gårdarna till Herrans hus;

⁶ Och lät sin son gå igenom eld, och aktade på foglarop och tecken, och höll spåmän och tecknatydare, och gjorde mycket det ondt var för Herranom, der han honom med förtörnade.

⁷ Han satte ock en lundagud, den han gjort hade, i huset, om hvilket Herren till David och hans son Salomo sagt hade: Uti detta hus, och i Jerusalem, det jag utvalt hafver utur alla Israels slägter, vill jag sätta mitt Namn i evig tid.

⁸ Och skall icke låta Israels fot mer röra sig ifrå det land, som jag deras fader gifvit hafver dock så, om de hålla och göra efter allt det jag budit hafver, och efter all de lag, som min tjenare Mose dem budit hafver.

⁹ Men de lydde intet; utan Manasse förförde dem, så att de gjorde värre än Hedningarna, som Herren för Israels barn fördrifvit hade.

¹⁰ Då talade Herren genom sina tjenare Propheterna, och sade:

¹¹ Derföre, att Manasse, Juda Konung, hafver denna styggelsen gjort, som värre är än all den styggelse som de Amoreer gjort hafva, som för honom voro; och hafver desslikes kommit Juda till att synda med sina afgudar;

¹² Derföre säger Herren Israels Gud alltså: Si, jag skall låta komma olycka öfver Jerusalem och Juda, så att hvilken som helst det får höra, honom skall det gälla i båda hans Öron.

¹³ Och jag skall utsträcka öfver Jerusalem Samarie snöre, och Achabs hus vigt; och skall utskölja Jerusalem, såsom man utsköljer diskar, och skall omstörta det.

¹⁴ Och jag skall låta några af minom arfvedel blifva qvara, och gifva dem uti deras fiendars händer, att de skola varda till ett rof och sköfvel allom deras fiendom;

¹⁵ Derföre, att de gjort hafva det mig illa behagar, och hafva förtörnat mig, ifrå den dag, då deras fäder foro utur Egypten, allt intill denna dag.

¹⁶ Och utgöt Manasse ganska mycket oskyldigt blod, in tilldess Jerusalem på alla sidor fullt vardt; förutan de synder, der han med kom Juda till att synda, att de gjorde det ondt var för Herranom.

¹⁷ Hvad nu mer af Manasse sägandes är, och allt det han gjort hafver, och om hans synder, som han bedref, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.

¹⁸ Och Manasse afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven i trägårdenom vid lians hus, nämliga i Ussa trägård; och hans son Amon vardt Konung i hans stad.

¹⁹ Tu och tjugu åra gammal var Amon, då han vardt Konung, och han regerade i tu år i Jerusalem; hans moder het Mesullemeth, Haruz dotter, af Jotba.

²⁰ Och han gjorde det Herranom illa behagade, såsom hans fader Manasse gjort hade;

²¹ Och vandrade i allan den väg, som hans fader vandrat hade, och tjente de afgudar, som hans fader tjent hade, och tillbad dem;

²² Och öfvergaf Herran sina fäders Gud, och vandrade icke på Herrans väg.

²³ Och hans tjenare gjorde ett förbund emot Amon, och dråpo Konungen i hans hus.

²⁴ Men folket i landena slog alla dem, som förbundet emot Konung Amon gjort hade. Och folket i landena gjorde Josia, hans son, till Konung i hans stad.

²⁵ Hvad Amon nu mer gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.

²⁶ Och man begrof honom i hans graf, i Ussa trägärd; och hans son Josia vardt Konung i hans stad.