¹ Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.

² Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

³ Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.

⁴ En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.

⁵ Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.

⁶ Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.

⁷ Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.

⁸ Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.

Ungdom och ålderdom. Slutord.

⁹ Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.

¹⁰ Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.