begravning. Ismaels släkttavla. Esaus

och Jakobs födelse. Esaus

förstfödslorätt.

¹ Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.

² Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

³ Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.

⁴ Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.

⁵ Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.

⁶ Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.

⁷ Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;

⁸ därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.

⁹ Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,

¹⁰ den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.

¹¹ Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.

¹² Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.

¹³ Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,

¹⁴ Misma, Duma och Massa,

¹⁵ Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

¹⁶ Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.

¹⁷ Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.

¹⁸ Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.

¹⁹ Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;

²⁰ och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.

²¹ Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.

²² Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN.

²³ Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»

²⁴ När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

²⁵ Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.

²⁶ Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob[1]. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.

²⁷ Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.

²⁸ Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.

²⁹ En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.

³⁰ Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom[2].

³¹ Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»

³² Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»

³³ Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.

³⁴ Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt. [1] D. ä. den som håller i hälen; kan ock betyda: den som bedrager. [2] D. ä. röd.