¹ De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.¹

1. 3 Mos 26,36; Ords 10,24

² För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.¹

1. Ords 29,8; Jes 24,4,20

³ En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

⁴ De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

⁵ Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

⁶ Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.¹

1. Ords 19,1

⁷ Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men den som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

⁸ De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.¹

1. Pred 2,26

⁹ Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.¹

1. Job 27,8; Ps 18,42.66,18; Joh 9,31

¹⁰ Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.¹

1. Ords 26,27; Matt 15,14

¹¹ En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

¹² När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.¹

1. Ords 11,10.29,2

¹³ Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.¹

1. Ps 32,3; 1 Joh 1,9

¹⁴ Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.¹

1. Ords 14,16

¹⁵ Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

¹⁶ Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.¹

1. Ords 29,4

¹⁷ En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.¹

1. 1 Mos 9,6; 2 Mos 21,12; 5 Mos 19,11

¹⁸ Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.¹

1. Ords 12,13

¹⁹ Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.¹

1. Ords 12,11.20,4; Sir 20,28

²⁰ En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.¹

1. Ords 20,21.21,5; 1 Tim 6,6.9

²¹ Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.¹

1. Ords 18,5.24,23; Hes 13,19

²² Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

²³ Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.¹

1. Ords 9,8.27,5

²⁴ Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.¹

1. Ords 19,26; Matt 15,5

²⁵ Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

²⁶ Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.¹

1. Ords 3,5.7; 1 Kor 3,19

²⁷ Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.¹

1. 5 Mos 15,11; Ords 19,17; Sir 4,5

²⁸ När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.¹

1. Job 24,4; Ords 11,10.29,7