varning för lösaktighet.

¹ Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

² Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³ Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.¹

1. 2 Mos 13,16; 5 Mos 6,8.11,18; Ords 3,3; 6,21

⁴ Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵ så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.¹

1. Ords 2,16.5,3. 6,24

⁶ Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷ då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸ Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹ skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde¹

1. Joh 3,20

¹⁰ Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹ Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.¹

1. Ords 9,13

¹² Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³ Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴ »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.¹

1. 3 Mos 3,1

¹⁵ Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶ Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷ Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸ Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹ Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰ Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹ Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²² Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³ ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.¹

1. Ords 5,4

²⁴ Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵ Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶ Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷ Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.¹

1. Ords 2,18.5,5. 9,18