¹ Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.¹

1. Ords 17,16.19,10

² Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

³ Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!¹

1. Ps 32,9; Ords 1O,13

⁴ Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

⁵ Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

⁶ Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.¹

1. Ords 25,13

⁷ Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

⁸ Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

⁹ Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

¹⁰ En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

¹¹ Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.¹

1. 2 Petr 2,22

¹² Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.¹

1. Ords 3,7.29,20

¹³ Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.¹

1. Ords 22,13

¹⁴ Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

¹⁵ Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.¹

1. Ords 19,21

¹⁶ Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

¹⁷ Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

¹⁸ Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

¹⁹ är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

²⁰ När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.¹

1. Ords 22,10

²¹ Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.¹

1. Ords 15,18; Sir 28,10

²² Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.¹

1. Job 34,7; Ps 55,22; Ords 18,8

²³ Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

²⁴ En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

²⁵ Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

²⁶ Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

²⁷ Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.¹

1. Ps 7,16.9,16. 57,7; Pred 10,8; Sir 27,25

²⁸ En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.