Pharao jagar efter. Folket bäfwar. Stoden skyddar. Hafwet delas.

¹ Och HERren talade med Mose, och sade:

² Tala med Israels barn, och säg att de wända om, och slå deras lägre twärtemot den dalen Hyroth, emellan Migdol och hafwet, emot BaalZephon, och der twärtöfwer slå lägret wid hafwet.

³ Förty Pharao warder sägandes om Israels barn: De fara wille i landena; öknen hafwer beslutit dem.

⁴ Och jag will förstocka hans hjerta, att han skall jaga efter dem, och will winna pris på Pharao och alla hans magt; och de Egyptier skola förnimma, att jag är HERren. Och de gjorde så.

⁵ Och då det wardt sagdt för Konungenom i Egypten, att folket flydde, wardt hans och hans tjenares hjerta förwandladt emot folket, och sade: Hwi hafwom wi så gjort, att wi hafwom släppt Israel, att de icke skola tjena oß?

⁶ Och han gjorde redo sin wagn, och tog sitt folk med sig;

⁷ Och tog sexhundrade utwalda wagnar, och hwad der eljest war för wagnar i Egypten, och höfwitsmän öfwer allan sin här.

⁸ Ty HERren förstockade Pharaos hjerta, Konungens i Egypten, att han jagade efter Israels barn, hwilke dock woro genom höga hand utgångne.

⁹ Och de Egyptier jagade efter dem, och hinde dem der de sig lägrat hade wid hafwet, med hästar och wagnar och resenärer, och med all Pharaos här, uti den dalenom Hyroth, twärtemot BaalZephon.

¹⁰ Och då Pharao nalkades dem, hofwo Israels barn sin ögon upp, och si, de Egyptier kommo efter dem; och de fruktade sig storliga, och ropade till HERran;

¹¹ Och sade till Mose: Woro icke grafwer i Egypten, att du måste bortföra os, att wi skulle dö i öknene? Hwi hafwer du så gjort oß, att du hafwer fört oß utur Egypten?

¹² Är icke nu detta det, som wi sade dig i Egypten: Låt blifwa oß, att wi må tjena de Egyptier? Ty det woro oß ju bättre tjena de Egyptier, än dö i öknene.

¹³ Mose sade till folket: Frukter eder intet, står och ser till, hwilken en salighet HERren warder görandes i dag med eder; ty deßa Egyptier som I sen i dag, dem skolen I aldrig mera se i ewig tid.

¹⁴ HERren warder stridandes för eder, och I skolen stå stilla dertill.

¹⁵ HERren sade till Mose: Hwad ropar du till mig? Säg Israels barnom, att de draga fram.

¹⁶ Men du häf din staf upp, och räck dina hand öfwer hafwet, och skilj det åt, att Israels barn måga gå der midt igenom på det torra.

¹⁷ Si, jag will förstocka de Egyptiers hjerta, att de skola följa efter eder: Så will jag winna pris på Pharao, och alla hans magt, uppå hans wagnar och resenärer.

¹⁸ Och de Egyptier skola förnimma, att jag är HERren; när jag hafwer pris wunnit på Pharao och hans wagnar och resenärer.

¹⁹ Då upphof sig Guds Ängel, den som för Israels lägre gick och gaf sig bakom dem: Och molnstoden gaf sig ock utu deras ansigte, och gick bakom dem.

²⁰ Och kom emellan de Egyptiers och Israels lägre; och det war ett mörkt moln, och upplyste nattena, så att deße och hine i den hela nattene icke kunde komma tillsamman.

²¹ Då nu Mose räckte sin hand öfwer hafwet, lät HERren drifwa det bort genom ett starkt östanwäder i den hela nattene, och gjorde hafwet torrt; och wattnet skiljdes åt.

²² Och Israels barn gingo derin, midt i hafwet på det torra; och wattnet war dem för en mur på den högra sidone, och den wenstra.

²³ Och de Egyptier följde, och gingo in efter dem, alle Pharaos hästar och wagnar och resenärer, midt in i hafet.

²⁴ Som nu morgonwäkten kom, såg HERren uppå de Egyptiers lägre utur eldstodene och molnena; och gjorde en förskräckelse i deras lägre;

²⁵ Och stötte hjulen ifrå deras wagnar, och störte dem wäldeliga omkull. Då sade de Egyptier: Låt oß fly ifrån Israel; HERren strider för dem emot de Egyptier.

²⁶ Men HERren sade till Mose: Räck ut dina hand öfwer hafwet, att wattnet igenfaller öfwer de Egyptier; öfwer deras wagnar och resenärer.

²⁷ Då räckte Mose sina hand ut öfwer hafwet, och hafwet kom åter för morgonen i sin ström igen; och då de Egyptier flydde, mötte dem wattnet: Och HERren inhwärfde dem midt i hafwena.

²⁸ Så att wattnet kom igen, och gick utöfwer wagnar och resenärer, och alla Pharaos magt, som dem efterföljt hade in i hafwet; så att icke en af dem blef igen.

²⁹ Men Israels barn gingo torre midt igenom hafwet; och wattnet war dem för en mur på högra sidone, och den wenstra.

³⁰ Och så halp HERren Israel på den dagenom ifrå de Egyptiers hand: Och de sågo de Egyptier döda på hafstrandene;

³¹ Och den stora hand, som HERren hade bewisat på de Egyptier. Och folket fruktade HERran, och trodde HERranom och hans tjenare Mose.