Trälar, dråp, trätor, oxe, grop.

¹ Deße äro de rätter, som du skall ditt folk föregifwa:

² Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år: På sjunde årena skall han utgå fri och ledig.

³ Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå: Är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom.

⁴ Hafwer hans herre gifwit honom hustru, och hon hafwer födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut.

⁵ Om trälen säger: Jag hafwer min herra, och min hustru, och min barn kär; jag will icke warda fri;

⁶ Så hafwe hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han ware hans träl ewärdeliga.

⁷ Om någor följer sina dotter till en trälinna, så skall hon icke utgå såsom trälar.

⁸ Behagar hon icke sinom herra, och han hafwer ingom förlofwat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafwer han ingen magt att sälja henne, efter han hafwer försmått henne.

⁹ Gifwer han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt.

¹⁰ Gifwer han honom ena andra så skall han icke förwägra deßo hennes kost, kläder och ägtenskapspligt.

¹¹ Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala.

¹² Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö.

¹³ Hafwer han det icke gjort med wilja, utan Gud hafwer låtit henne oförwarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.

¹⁴ Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom.

¹⁵ Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.

¹⁶ Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.

¹⁷ Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

¹⁸ Der som någre män kifwa tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfwan, så att han icke dör, utan ligger på sängene;

¹⁹ Fås han wid, så att han utgår wid sin staf, så skall han, som slog honom, wara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hwad han försummat hafwer, och gifwa honom hans läkarelön.

²⁰ Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.

²¹ Lefwer han öfwer en eller twå dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.

²² Om män kifwa tillhopa, och någondera stöter någon qwinno, som hafwandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qwinnones man honom pålägger; och skall det utgifwa efter mäklares känning.

²³ Skadar henne något, då skall han gifwa själ för själ.

²⁴ Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

²⁵ Brännande för brännande, får för får, blånad för blånad.

²⁶ Den som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfwar det, han skall låta dem fri lös för ögat.

²⁷ Sammalunda om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena.

²⁸ Om en oxe stångar en man eller qwinno, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker.

²⁹ War oxen tillförene wan att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bewarade honom, och deröfwer dräper en man eller qwinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö.

³⁰ Warda honom penningar pålagda, så skall han gifwa till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt warder.

³¹ Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar.

³² Stångar han en träl, eller trälinno; så skall han gifwa deras herra tretio silfwerskiklar, och oxan skall man stena.

³³ Om någor öppnar ena grop, eller gräfwer ena grop, och täcker hennne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti;

³⁴ Då skall gropenas herra lösa det med penningar, och gifwa dem deß herra igen; men kroppen skall wara hans.

³⁵ Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefwande oxan, och byta penningarna, och deßlikes byta kroppen.

³⁶ War det wetterligit, att oxen war tillförene wan att stångas, och hans herre icke bewarade honom; då skall han gifwa en oxa för den andra, och behålla kroppen.