Tio Guds Bud. Tu altare.

¹ Och Gud talade all deßa orden:

² Jag är HERren din Gud, den dig utfört hafwer af Egypti lande, utu träldomens huse.

³ Du skall inga andra gudar hafwa jemte mig.

⁴ Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofwantill är i himlenom, eller efter det nedre är på jordene; ej heller efter det, som i wattnena är under jordene.

⁵ Bed icke till dem, och tjena dem icke; ty jag HERren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas mißgerning, inpå barnen, allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata;

⁶ Och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafwa kär, och hålla min bud.

⁷ Du skall icke mißbruka HERrans dins Guds Namn; ty HERren skall icke låta honom blifwa ostraffad, som hans Namn mißbrukar.

⁸ Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom.

⁹ Sex dagar skall du arbeta, och göra alla dina gerningar.

¹⁰ Men på sjunde dagenom är HERrans dins Guds Sabbath: Då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller din ök, ej heller din främling, som innan din stadsport är.

¹¹ Ty uti sex dagar hafwer HERren gjort himmel och jord, och hafwet, och hwad derinne är, och hwilade på sjunde dagenom. Derföre wälsignade HERren Sabbathsdagen, och helgade honom.

¹² Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefwa i landena, som HERren din Gud dig gifwa skall.

¹³ Du skall icke dräpa.

¹⁴ Du skall icke göra hor.

¹⁵ Du skall icke stjäla.

¹⁶ Du skall icke bära falskt wittnesbröd emot din nästa.

¹⁷ Du skall icke hafwa lust till dins nästas hus. Du skall icke begära dins nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller hans tjenarinno, ej heller hans oxa, ej heller hans åsna, ej heller något, det din näste hafwer.

¹⁸ Och allt folket såg dundret och ljungelden, och basunens ljud, och berget rykandes; och fruktade sig och flydde, trädandes fjerran;

¹⁹ Och sade till Mose: Tala du med oß, wi wilje höra dertill; och låt icke Gud tala med oß, att wi icke skole dö.

²⁰ Mose talade till folket: Frukter eder intet; ty Gud är kommen till att försöka eder; och att hans fruktan skall wara för edor ögon, att I icke synden.

²¹ Och folket trädde långt ifrå; men Mose gick in till mörkret, der Gud uti war.

²² Och HERren sade till honom: Så skall du säga Israels barnom: I hafwen sett, att jag af himmelen hafwer talat med eder.

²³ Derföre skolen I ingen ting hålla lika wid mig: Silfwergudar och gyldene gudar skolen I icke göra eder.

²⁴ Ett altare af jord gör mig, der du uppå ditt bränneoffer och tackoffer, din får och fä offra skall; ty på hwad rum jag stiftar mins Namns åminnelse, der will jag komma till dig, och wälsigna dig.

²⁵ Och om du will göra mig ett stenaltare, skall du icke göra det af huggen sten; förty om du far deråt med din knif, så gör du det oskärdt.

²⁶ Du skall ock icke uppstiga på trappor till mitt altare, att din stam icke skall der blifwa upptäckt.