Hwarest och hwilkom offras bör. Blod, as.

¹ Och HERren talade med Mose, och sade:

² Tala med Aaron och hans söner, och all Israels barn, och säg til dem: Detta är det HERren budit hafwer:

³ Hwilken af Israels hus, som i lägret, eller utanför lägret, slagtar en oxa, eller lamb, eller get:

⁴ Och intet bär fram för dörena af wittnesbördsens tabernakel det som HERranom för et offer burit warder inför HERrans boning, han skall för blod brotslig wara, såsom den som blod utgjutit hafwer; och sådana menniska skall utrotad warda utu sitt folk.

⁵ Derföre skola Israels barn deras offer, som de på fria markene offra wilja, bära fram för HERran, inför dörena af wittnesbördsens tabernakel til Presten, och der offra deras tackoffer HERranom.

⁶ Och Presten skall stänka blodet på HERrans altare inför dörena af wittnesbördsens tabernakel, och bränna up det feta, HERranom til en söt lukt.

⁷ Och ingalunda mer offra djeflomen deras offer, med hwilkom de hor bedrifwa. Det skall dem wara en ewig rätt i deras efterkommandom.

⁸ Derföre skalt du säga dem: Hwilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland eder är, som gör et offer eller bränneoffer:

⁹ Och bär det icke in för dörena af wittnesbördsens tabernakel, at han gör det HERranom, den skall utrotad warda utu hans folk.

¹⁰ Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, äter något blod; emot honom skall jag sätta mitt anlete, och skall utrota honom midt utu hans folk:

¹¹ Ty kroppsens lif är uti blodet, och jag hafwer gifwit eder det til altaret, at edra själar skola dermed försonade warda: Förty blodet är försoning för lifwet:

¹² Derföre hafwer jag sagt Israels barnom: Ingen själ ibland eder skall äta blod, och ingen främling, som ibland eder bor.

¹³ Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, som tager et djur eller fogel i jagt, det man äter, han skall utgjuta dess blod, och öfwertäcka honom med jord.

¹⁴ Ty kroppsens lif är i sinom blod. Och jag hafwer sagt Israels barnom: I skolen ingen kropps blod äta; ty kroppsens lif är i sinom blod. Den det äter, han skall utrotad warda.

¹⁵ Och hwilken själ som äter et as, eller det af wilddjur rifwit är, ware sig en inländsk eller utländsk, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen, så warder han ren.

¹⁶ Om han icke twår sin kläder, eller sig icke badar, skall han bära sina missgerning.