Löften, förstfödt, spilgift, tionde.

¹ Och HERren talade med Mose, och sade:

² Tala med Israels barn, och säg til dem: Om någor gör HERranom et besynnerligit löfte, så at han skattar sig;

³ Så skall detta wara skattningen: En mansperson tjugu åra gammal, allt intil sextio år, skalt du skatta på femtio silfwer siklar, efter helgedomens sikel;

⁴ En qwinsperson på tretio siklar.

⁵ Men ifrå fem år intil tjugu år; om det är en mansperson, skalt du skatta honom på tjugu siklar; en qwinsperson på tio siklar.

⁶ Är det en månad gammalt, intil fem år; om det är en mansperson, skalt du skatta det på fem silfwer siklar; en qwinno på tre silfwer siklar.

⁷ Men är det sextio åra gammalt, och der utöfwer; och är en mansperson, skalt du skatta honom på femton silfwer siklar; en qwinno på tio siklar.

⁸ Om han är för fattig til sådana skattning, så skall han gå för Presten, och Presten skall skatta honom: Och han skall skatta honom efter som hans hand, som löftet gjort hafwer, förwärfwa kan.

⁹ Om det är af boskap det man HERranom offra må; allt det man HERranom gifwer, det är heligt.

¹⁰ Man skall icke wässla det, eller förwandlat, et godt för et ondt, eller et ondt för et godt. Om någor wässlar det, et djur för det andra, så skola de båda wara helig.

¹¹ Är det djuret orent, det man icke bör offra HERranom; så skall man hafwa det fram för Presten:

¹² Och Presten skall skatta det, om det är godt eller ondt. Och det skall blifwa wid Prestens skattning.

¹³ Will någor lösa det, han skall gifwa femte delen utöfwer skattningena.

¹⁴ Om någor helgar sitt hus, så at det skall wara HERranom heligt; så skall Presten skatta det, om det är godt eller ondt. Och efter som Presten skattar det, så skall det blifwa.

¹⁵ Men om han, som det helgat hafwer, will det lösa, skall han gifwa den femte delen i silfwer, mer än som det skattadt är, och så skall det warda hans.

¹⁶ Om någor helgar HERranom et stycke åker af sitt arfwegods, så skall den skattad warda efter som han bär. Bär han en Homer korn, så skall han gälla femtio silfwer siklar.

¹⁷ Men helgar han sin åker strax ifrå klangåret, så skall han gälla efter hans wärde.

¹⁸ Hafwer han helgat honom efter klangåret, så skall Presten räkna honom efter de åren, som tilbaka stå intil klangåret, och der efter skatta honom desto ringare.

¹⁹ Will han, som honom helgat hafwer, lösa åkren, så skall han gifwa femte delen i silfwer, mer än han skattad är, och så skall han warda hans.

²⁰ Will han icke lösan, utan säljer honom enom androm, så skall han icke mer lösa honom:

²¹ Utan den samme åkren, när han i klangåret lös utgår, skall wara helig HERranom, såsom en förspild åker, och skall wara Prestens arfwegods.

²² Om någor helgar HERranom en åker, den han köpt hafwer, och icke hans arfwegods är;

²³ Så skall Presten räkna honom hwad han gälla kan intil klangåret, och han skall på samma dagen gifwa den skattningen ut, at hon skall wara HERranom helig.

²⁴ Men på klangåret skall han komma til honom igen, som honom sålt hade, at han blifwer hans arfwegods i landena.

²⁵ All skattning skall ske efter helgedomens sikel; men en sikel gör tjugu Gera.

²⁶ Det förstfödda ibland boskapen, det HERranom eljest tilhörer, skall ingen helga, ware sig oxe eller får; ty det är HERrans.

²⁷ Är något orent på boskapen, så skall man lösa det efter sitt wärde, och der utöfwer gifwa den femte delen. Will han icke lösa det, så må det säljas efter sitt wärde.

²⁸ Man skall intet spilgifwit sälja eller lösa, det någor HERranom til spillo gifwer, at allt det hans ägodelar är, ware sig menniska, boskap, eller arfåker; ty allt spilgifwit är det aldrahelgasta HERranom.

²⁹ Man skall ock icke lösa någon spilgifwen mennisko; utan hon skall döden dö.

³⁰ All tionde i landet, både af landsens säd, och af frukten af trän, höra HERranom til, och skola wara helig HERranom.

³¹ Will någor lösa sin tiond, han skall gifwa femtedelen utöfwer.

³² Och all tiond af fä och får, och allt det under ris går, det är en helig tiond HERranom.

³³ Man skall icke fråga, om det är godt eller ondt; man skall icke heller wässlat. Om någor wässlar det, så skall både wara heligt, och icke löst warda.

³⁴ Desse äro de bud, som HERren böd Mose til Israels barn på Sinai berg.