¹ Och Herren talade med Mose, och sade:

² Tala med Israels barn, och säg: Om en själ syndar af ovetenhet emot något Herrans bud, som hon icke göra skulle;

³ Nämliga, om en Prest, som smord är, syndar, så att han förargar folket, han skall för sina synd, som han gjort hafver, bära fram en ung stut, den utan vank är, Herranom till ett syndoffer;

⁴ Och skall hafva stuten fram för Herran inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och lägga sina hand på hans hufvud, och slagta honom för Herranom.

⁵ Och Presten, som smord är, skall taga af hans blod, och bära in uti vittnesbördsens tabernakel;

⁶ Och skall doppa sitt finger uti blodet, och stänka dermed sju resor för Herranom inför förlåten i det helga;

⁷ Och skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för Herranom inuti vittnesbördsens tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrens altare, som står för dörrene till vittnesbördsens tabernakel.

⁸ Och allt det feta af syndoffret skall han häfoffra, nämliga det feta, som är öfver inelfverna, och allt det feta, som invärtes är;

⁹ Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet öfver lefrena med njurarna;

¹⁰ Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skall uppbrännat på bränneoffrens altare.

¹¹ Men hudena af stuten med allt köttet, samt med hufvudet, och fötterna, och inelfverna, och gåret,

¹² Det skall han allt utföra utu lägret, på ett rent rum, dit man slår askona, och skall uppbrännat på ved i elde.

¹³ Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen vore fördold för deras ögon, så att de gjort hade emot något Herrans bud, det de icke göra skulle, och vorde så brottslige;

¹⁴ Och förnumme så sedan sina synd, som de gjort hade; så skola de hafva en ung stut fram till syndoffer, och ställa honom för dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

¹⁵ Och de äldste af menighetene skola lägga deras händer på hans hufvud för Herranom, och slagta den stuten för Herranom.

¹⁶ Och Presten, som smord är, skall bära bloden af stuten in uti vittnesbördsens tabernakel;

¹⁷ Och doppa derin med sitt finger, och sju resor stänka för Herranom inför förlåten;

¹⁸ Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för Herranom uti vittnesbördsens tabernakel, och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffersaltaret, som står för dörrene af vittnesbördsens tabernakel.

¹⁹ Allt hans feta skall han häfoffra, och uppbränna på altaret;

²⁰ Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffersstutenom. Och alltså skall Presten försona dem, och det varder dem förlåtet.

²¹ Och skall han föra stuten utu lägret och bränna honom upp, såsom han uppbrände den förra stuten. Det skall vara syndoffret för menighetene.

²² Om en Förste syndar, och något gör emot Herrans sins Guds bud, det han icke göra skulle, och varder brottslig ovetandes;

²³ Och förnimmer sina synd, som han gjort hafver; han skall frambära till offers en getabock utan all vank;

²⁴ Och lägga sina hand på bocksens hufvud, och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för Herranom; det vare hans syndoffer.

²⁵ Sedan skall då Presten taga af syndoffrens blod med sitt finger, och stryka det på hornen af bränneoffersaltaret, och det andra blodet gjuta på hornen af bränneoffrens altare.

²⁶ Men allt hans feta skall han uppbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffrena; och alltså skall Presten försona hans synd, och det varder honom förlåtet.

²⁷ Om en själ af meniga folket syndar ovetandes, så att hon ovetandes gör emot något Herrans bud, det hon icke göra skulle, och blifver så brottslig;

²⁸ Eller förnimmer sina synd, som hon gjort hafver; hon skall bära fram för ett offer ena get utan vank, för syndena, som hon gjort hafver;

²⁹ Och skall lägga sina hand på syndoffrens hufvud, och slagta det på bränneoffrens rum.

³⁰ Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrens altare, och allt blodet gjuta på bottnen af altaret.

³¹ Allt hennes feta skall han aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrena, och skall uppbränna på altaret till en söt lukt Herranom. Och alltså skall Presten försona henne, och det varder henne förlåtet.

³² Men bär han fram ett får till syndoffer, så bäre en gymmer utan vank;

³³ Och lägge sina hand på syndoffrens hufvud, och slagte det till ett syndoffer, på det rummet, der man slagtar bränneoffret.

³⁴ Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och gjuta allt blodet på bottnen af altaret.

³⁵ Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets fåre, och skall det uppbränna på altaret till ett Herrans offer. Och alltså skall Presten försona hans synd, den han gjort hafver, och honom varder det förlåtet.