¹ Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:

² Ruben, Simeon, Levi, Juda,

³ Isaschar, Zebulon, BenJamin,

⁴ Dan, Naphthali, Gad, Asser.

⁵ Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.

⁶ Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;

⁷ Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.

⁸ Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.

⁹ Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.

¹⁰ Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.

¹¹ Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

¹² Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.

¹³ Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

¹⁴ Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

¹⁵ Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

¹⁶ När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.

¹⁷ Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.

¹⁸ Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?

¹⁹ Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.

²⁰ Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.

²¹ Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

²² Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.