Upståndelsen, domen, änden.

¹ På samma tiden skall den store Försten Michael, som för ditt folk står, upresa sig; ty en sådana bedröfwad tid skall komma, at ingen slik warit hafwer, ifrå den tid menniskor hafwa warit til, intil den tiden: Uti den samma tiden skall ditt folk frälst warda, alle de som i bokene skrifne äro.

² Och månge de, som under jordene sofwa ligga, skola upwakna, somlige til ewigt lif, somlige til ewig försmädelse och blygd.

³ Men Lärarena skola lysa såsom himmelens sken, och de som många underwisa till rättfärdighet, såsom stjernor i ewighet.

⁴ Och du, Daniel, fördölj dessa orden, och besegla denna skriftena intil den yttersta tiden; så skola månge deröfwer komma, och finna et stort förstånd.

⁵ Och jag, Daniel, såg, och si, der stodo twå andre, en på denna stranden wid älfwena, en annar på den andra strandene.

⁶ Och han sade til den, som i linkläder ofwan uppå älfwenes watn stod: När skall då änden warda med sådana under?

⁷ Och jag lydde til den mannen, som i linkläden stod ofwan uppå watnena; och han hof up sina högra och wenstra hand til himmelen, och swor wid honom som lefwer ewinnerliga, at det skulle wara til en tid, och några tider, och en half tid; och när dess heliga folkens förskingring en ända hafwer, så skall allt sådant ske.

⁸ Och jag hörde det, men jag för stod det intet; och jag sade: Min Herre, hwad skall ske derefter?

⁹ Han sade: Gack, Daniel, ty det är fördoldt och besegladt intil yttersta tiden.

¹⁰ Månge skola renade, luttrade och bepröfwade warda; och de ogudaktige skola föra et ogudaktigt wäsende; och de ogudaktige skola intet aktat; men de förståndige skola aktat.

¹¹ Och ifrå den tiden, när det dageliga offret borttaget, och förödelsens styggelse upsatt warder, skall wara tusende tuhundrade och niotio dagar.

¹² Wäl är honom, som då förbidar, och räcker intil tusende trehundrad och fem och tretio dagar.

¹³ Men du, Daniel, gack bort, til dess änden kommer, och hwila dig, at du må upstå i dinom del, när dagarne hafwa ända.