Landet öde. Fasta påbjudes.

¹ Detta är HERrans ord, som skedde til Joel, Pethuels son.

² Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?

³ Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;

⁴ Nämliga: Hwad efter gräsmatken blifwer qwart, det upäter gräshoppan; och hwad gräshoppan igen blifwa låter, det äter flogmatken; och hwad flogmatken blifwa låter, det fräter lusen.

⁵ Waker up, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle windrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.

⁶ Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hit up uti mitt land; det hafwer tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.

⁷ Det samma föröder min wingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så at deras qwistar äro hwite wordne.

⁸ Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppå drager för sin brudgummas skull;

⁹ Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå HERrans hus; Presterne, HERrans tjenare, sörja.

¹⁰ Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfwadt, winet står jämmerliga, och oljan klageliga.

¹¹ Åkermännerne se skröpliga ut, och wingårdsmännerne gråta, för hwetes och korns skull, at utaf markene intet inbergas kan.

¹² Så stå ock winträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertil granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är til sorg worden.

¹³ Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.

¹⁴ Helger ena fasto, kaller tilhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, til HERrans edars Guds hus, och roper til HERran:

¹⁵ Ack, we den dagen! ty HERrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.

¹⁶ Så skall maten för wår ögon borttagen warda, och ifrå wår Guds hus fröjd och glädje.

¹⁷ Säden är bortrottnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfwadt.

¹⁸ O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafwa ingen bet, och fåren försmäkta.

¹⁹ HERre, dig åkallar jag; ty elden hafwer afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafwer uptändt all trä på markene.

²⁰ Ja, wilddjuren ropa också til dig; ty wattubäckerna äro uttorkade, och elden hafwer förbränt de lustiga planar i öknene.

HERrans dag. Rätt bot. Messias.

¹ Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERrans dag kommer, och är hardt när:

² En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfwer bergen; nämliga, ett stort och mägtigt folk; hwilkets like tilförene icke warit hafwer, och härefter icke warda skall i ewig tid.

³ För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en wild ökn, och ingen skall undslippa honom.

⁴ De äro til seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

⁵ De springa ofwan på bergen, lika som der wagnar bullrade, och såsom en låge donar i halm, såsom ett mägtigt folk, som til strids rustadt är.

⁶ Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.

⁷ De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hwar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.

⁸ Ingen skall hindra den andra, utan hwar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre warda.

⁹ De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.

¹⁰ För honom darrar landet, och himmelen bäfwar; sol och måne warda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;

¹¹ Ty HERren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig: Han skall uträtta hans befallning; ty HERrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

¹² Så säger nu HERren: Wänder eder til mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.

¹³ Rifwer edor hjerta, och icke edor kläder, och wänder eder til HERran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.

¹⁴ Ho wet, han förbarmar sig ju ännu, och efter sitt straff nåde bewiser, til spisoffer och drickoffer HERranom edrom Gudi.

¹⁵ Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tilhopa:

¹⁶ Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafwer de unga barn och däggobarn tilsammans: Brudgummen gånge utu sinom kamar, och bruden utu sitt mak.

¹⁷ Låter Presterna, HERrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERre, skona dino folke, och låt icke din arfwedel til skam warda, så at Hedningarne få råda öfwer dem: Hwi wilt du låta säga ibland folken: Hwar är nu deras Gud?

¹⁸ Så skall då HERren hafwa nit om sitt land, och skona sino folke.

¹⁹ Och HERren skall swara, och säga til sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo, tilfyllest, så at I skolen deraf nog hafwa; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

²⁰ Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifwa honom bort uti et torrt och öde land; nämliga, hans ansigte bort emot hafwet österut, och hans ända bort emot yttersta hafwet: Han skall rottna och lukta för sin högfärds skull.

²¹ Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och war wid et godt mod; ty HERren kan ock göra mägtig ting.

²² Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och winträn skola wäl bära.

²³ Och I Zions barn, fröjder eder, och warer glade i HERranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tilförene;

²⁴ At ladorna warda fulla med korn, och presserne öfwerflödighet af must och oljo hafwa skola.

²⁵ Och jag skall gifwa eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här woro, den jag ibland eder sände, upätit hafwa:

²⁶ At I skolen hafwa nog til at äta, och prisa HERrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafwer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

²⁷ Och I skolen förnimma, at jag är midt ibland Israel, och at jag är HERren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

²⁸ Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, och edre söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafwa drömer, och edre ynglingar skola se syner.

²⁹ Och will jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfwer tjenare och tjenarinnor:

³⁰ Och skall gifwa undertekn i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdam.

³¹ Solen skall förwandlad warda uti mörker, och månen uti blod, förrän den store och förskräcklige HERrans dag kommer.

³² Och det skall ske: Ho som helst HERrans Namn åkallandes warder, han skall frälst warda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet wara, såsom HERren sagt hafwer, och när de andra qwarblefna, de HERren kallandes warder.

Hedningarna straffas. Ewangelium låfwas.

¹ Ty si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omwändandes warder Juda och Jerusalems fängelse;

² Så will jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och wara der med dem til rätta, på mins folks och mins arfwedels Israels wägna, at de hafwa förstrött dem ibland Hedningarna, och delt emellan sig mitt land;

³ Och kastat lott öfwer mitt folk, och gifwit piltar för mat, och sålt pigor för win, och fördruckit dem.

⁴ Och I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hwad hafwen I med mig at göra? Wiljen I trotsa mig? Nu wäl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast wedergälla eder det uppå edart hufwud.

⁵ I som hafwen tagit mitt silfwer och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor:

⁶ Dertil ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor;

⁷ Si, jag skall upwäcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafwen, och skall wedergällat eder uppå edart hufwud;

⁸ Och skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty HERren hafwer det talat.

⁹ Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, upwäcker de starka; låter komma och updraga allt krigsfolk:

¹⁰ Görer af edrom plogbillom swärd, och af edrom liom spetsar; den swage hålle sig stark.

¹¹ Gadder eder tilhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall HERren nederlägga dina starka.

¹² Står up, I Hedningar, och drager up til Josaphats dal; ty der will jag sitta, til at döma alla Hedningar allt omkring.

¹³ Slår til med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty prässen är full, och prässen löper öfwer; ty deras ondska är stor.

¹⁴ Det skall wara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty HERrans dag är hardt när i skiljodalenom.

¹⁵ Sol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken.

¹⁶ Och HERren skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så at både himmel och jord skola bäfwa; men HERren skall wara sino folke en tilflykt, och Israels barnom ett fäste.

¹⁷ Och I skolen förnimma at jag, HERren, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt wara, och inge främmande mera wandra derigenom.

¹⁸ På den tiden skola bergen drypa sött win, och högarne flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med watn; och der skall utgå en källa ifrå HERrans hus; hon skall watna den dalen Sittim.

¹⁹ Men Egypten skall öde warda, och Edom en wild ökn, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifwit hafwa, och utguto oskyldigt blod i deras land.

²⁰ Men Juda skall besuttet warda ewinnerliga, och Jerusalem til ewig tid.

²¹ Och jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifwa; och HERren skall bo i Zion.