¹ Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran.

² Och Herren talade med Mose, och sade:

³ Sänd ut män, de som må bespeja landet Canaan, det jag Israels barn gifva vill; af hvarjo deras fäders slägt en myndig man.

⁴ Mose sände dem ut af den öknene Paran, efter Herrans ord, de som alle voro myndige män ibland Israels barn;

⁵ Och heto alltså: Sammua, Zaccurs son, af Rubens slägte.

⁶ Saphat, Hori son, af Simeons slägte.

⁷ Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.

⁸ Jigeal, Josephs son, af Isaschars slägte.

⁹ Hosea, Nuns son, af Ephraims slägte.

¹⁰ Palti, Raphu son, af BenJamins slägte.

¹¹ Gaddiel, Sodi son, af Sebulons slägte.

¹² Gaddi, Susi son, af Josephs slägte af Manasse.

¹³ Ammiel, Gemalli son, af Dans slägte.

¹⁴ Sethur, Michaels son, af Assers slägte.

¹⁵ Nahebi, Vaphsi son, af Naphthali slägte.

¹⁶ Geuel, Machi son, af Gads slägte.

¹⁷ Desse äro namnen af männerna, som Mose utsände till att bespeja landet. Och Hosea, Nuns son, kallade Mose Josua.

¹⁸ Då nu Mose utsände dem till att bespeja landet Canaan, sade han till dem: Farer upp söderut, och går upp på bergen;

¹⁹ Och beser landet, huru det är, och folket, som deruti bor, om det är starkt eller svagt, litet eller mycket;

²⁰ Och hurudana land det är, der de uti bo, om det är godt eller ondt; och hurudana städer äro, der de uti bo, om de äro förvarade med murar, eller ej;

²¹ Och hurudana landet är, fett eller magert, och om trä deruti äro, eller ej; varer vid en god tröst, och tager af landsens frukt. Och det var rätt på den tiden, då första vinbären voro mogne.

²² De gingo upp, och bespejade landet, ifrå den öknene Zin allt intill Rehob, der man går till Hamath.

²³ De gingo också upp söderut, och kommo till Hebron; der var Ahiman, Sesai och Thalmai, Enaks barn. Och Hebron var uppbygdt i sju år förra än Zoan uti Egypten.

²⁴ Och de kommo intill den bäcken Escol, och skoro der en vinqvist af med en vinklasa, och läto två bära den på en stång, och dertill granatäple och fikon.

²⁵ Det rummet kallas Escols bäck, för den vinklasans skull, som Israels barn der afskoro.

²⁶ Och de vände om, när de hade bespejat landet, efter fyratio dagar;

²⁷ Gingo och kommo till Mose och Aaron till hela menigheten af Israels barn, uti den öknene Paran till Kades; och sade honom igen, och hela menighetene, huruledes det stod till, och läto dem se landsens frukt;

²⁸ Och förtäljde dem, och sade: Vi vore in uti det land, dit I oss sänden, der mjölk och hannog uti flyter; och detta är dess frukt;

²⁹ Förutan att der bor starkt folk uti, och der äro ganska faste och store städer; och vi såge der ock Enaks barn.

³⁰ De Amalekiter bo söderut i landena; de Hetheer, och Jebuseer, och Amoreer bo uppå bergen; de Cananeer bo vid hafvet och vid Jordan.

³¹ Men Caleb stillte folket för Mose, och sade till dem: Låt oss draga ditupp, och taga landet in; förty vi kunne väl vara dem öfvermägtige.

³² Men de män, som hade varit med honom uppfarne, sade: Vi förmåge icke draga ditupp emot det folk; ty de äro oss för starke.

³³ Och de förtalade landet, som de skådat hade, för Israels barnom, och sade: Landet, som vi igenomgångit hafve till att bespeja det, uppfräter sina inbyggare; och allt det folk, som vi derinne sågo, är ganska långt folk. Vi såge der ock tyranner, Enaks barn af de tyranner; och vi vorom för vår ögon såsom gräshoppor, och så vorom vi ock för deras ögon.