¹ Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.

² Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.

³ Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.

⁴ Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.

⁵ Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.

⁶ Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.

⁷ Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.

⁸ Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?

⁹ Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;

¹⁰ På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.

¹¹ Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.

¹² Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.

¹³ Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.

¹⁴ Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.

¹⁵ Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.

¹⁶ Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.

¹⁷ Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.

¹⁸ Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.

¹⁹ Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.

²⁰ Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.

²¹ Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;

²² Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.

²³ Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.

²⁴ Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.

²⁵ Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.

²⁶ En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.

²⁷ Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.

²⁸ En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.