¹ Då nu Bileam såg, att Herranom täcktes, att han skulle välsigna Israel, gick han intet, såsom tillförene, bort till att söka trolldom, utan vände sitt ansigte rätt emot öknena;

² Hof sin ögon upp, och såg Israel såsom de lågo efter deras slägter; och Guds Ande kom öfver honom.

³ Och han hof upp sitt tal, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Detta säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;

⁴ Detta säger den som hörer Guds tal; den som dens Allsmägtigas uppenbarelse ser, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:

⁵ Huru skön äro din tjäll, Jacob, och din boning, Israel!

⁶ Såsom bäcker utvidga sig, såsom örtagårdar vid vatten, såsom tjäll de Herren uppsätter, såsom cedreträ vid vatten.

⁷ Vatten skola flyta utu hans ämbar, och hans säd skall varda till ett stort vatten. Hans Konung skall varda högre än Agag, och hans rike skall upphäfva sig.

⁸ Gud hafver honom fört utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings; han skall uppfräta sina motståndare Hedningarna, och deras ben sönderkrossa, och med sina pilar sönderbråka.

⁹ Han hafver sig nederlagt såsom ett lejon, och såsom ett ungt lejon. Ho vill sätta sig emot honom? Välsignad vare den som dig välsignar, och förbannad den dig förbannar.

¹⁰ Då förgrymmade sig Balak i vrede emot Bileam, och slog händerna tillsamman, och sade till honom: Jag hafver kallat dig, att du skulle förbanna mina fiendar; och si, du hafver nu tre gånger välsignat dem.

¹¹ Far nu hem till ditt. Jag tänkte, att jag skulle ärat dig; men Herren hafver den ärona förtagit dig.

¹² Bileam svarade honom: Hafver jag ock icke talat med din sändningabåd, som du sände till mig, och sagt:

¹³ Om Balak gåfve mig sitt hus fullt med silfver och guld, så kunde jag dock icke gå utöfver Herrans ord, antingen till att göra ondt eller godt efter mitt sinne; utan hvad som Herren sägandes vorde, det skulle jag ock säga?

¹⁴ Och nu, si, när jag far till mitt folk, så kom, jag skall råda dig, hvad detta folk med dino folke göra skall, på yttersta tiden.

¹⁵ Och han hof sitt tal upp, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Det säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;

¹⁶ Det säger den som hörer Guds tal, och den som, dens Högstas kunskap hafver; den som ser dens Allsmägtigas uppenbarelse, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:

¹⁷ Jag skall få se honom, men icke nu; jag skall skåda honom, men icke när: En stjerna skall uppgå utaf Jacob, och en spira uppkomma af Israel, och skall sönderkrossa de Moabiters Förstar, och ödelägga all Seths barn.

¹⁸ Han skall intaga Edom, och Seir skall komma under sina fiendars våld, men Israel skall vinna seger.

¹⁹ Utur Jacob varder kommandes den som råda skall, och omkullslå hvad igen är af städerna.

²⁰ Och då han såg de Amalekiter, hof han upp sitt tal, och sade: Ainalek de förste ibland Hedningarna; men på sistone blifver du platt borta.

²¹ Och då han såg de Keniter, hof han upp sitt tal, och sade: Fast är din boning, och du hafver lagt ditt näste, i hällebergena.

²² Men du, Kain, skall varda förbränd, när Assur dig fångnan bortförer.

²³ Och han hof åter upp sitt tal, och sade: Ack! ho må lefva, när Gud detta göra skall?

²⁴ Och skepp utu Chittim skola förderfva Assur och Eber; men han skall ock förgås.

²⁵ Och Bileam stod upp, och drog sina färde, och kom igen till sitt rum; och Balak for sin väg.