¹ Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få hit sju stutar och sju vädrar.

² Balak gjorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hvart altare en stut och en vädur.

³ Och Bileam sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; och jag vill gå bort; om tilläfventyrs Herren kan komma emot mig, och undervisa mig hvad jag skall säga dig. Och gick åstad hasteliga.

⁴ Och Gud kom emot Bileam. Men han sade till honom: Sju altare hafver jag tillredt, och ju på hvart altaret en stut och en vädur offrat.

⁵ Och Herren gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.

⁶ Och då han kom igen till honom, si då stod han när sitt bränneoffer, med alla de Moabiters Förstar.

⁷ Då hof han sitt tal upp, och sade: Utaf Syrien hafver Balak, de Moabiters Konung, låtit hemta mig, ifrå bergen österut: Kom och förbanna mig Jacob; kom, tala ondt emot Israel.

⁸ Huru skall jag förbanna den Gud icke förbannar? Huru skall jag tala ondt emot den Herren intet ondt emot talar?

⁹ Ty af bergshöjden ser jag honom väl, och af högarna skadar jag honom. Si, det folket varder allena boendes, och icke skall räknadt varda ibland Hedningar,

¹⁰ Ho kan räkna Jacobs stoft, och talet på fjerdedelen af Israel? Min själ dö med de rättfärdigas död, och min ände varde såsom dessas ände.

¹¹ Då sade Balak till Bileam: Hvad gör du mig? Jag hafver låtit hem ta dig till att förbanna mina fiendar, och si, du välsignar dem.

¹² Han svarade, och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som Herren gifver mig i munnen?

¹³ Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke allansamman ser; och förbanna mig honom der.

¹⁴ Och tog han honom på en fri plan, uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altare, och offrade ju på hvart altaret en stut och en vädur;

¹⁵ Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; jag vill vänta derborta.

¹⁶ Och Herren kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.

¹⁷ Och då han kom igen till honom, si, då stod han när sitt bränneoffer, med de Moabiters Förstar. Och Balak sade till honom: Hvad hafver Herren sagt?

¹⁸ Och han hof upp sitt tal, och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hvad jag säger, du Zipors son:

¹⁹ Gud är icke en menniska, att han kan ljuga; eller menniskobarn, att honom något kan ångra. Skulle han säga något, och icke görat? Skulle han något tala, och icke hållat?

²⁰ Si, till att välsigna är jag hit hafd; jag välsignar, och kan icke omvändat.

²¹ Man ser ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Israel; Herren hans Gud är när honom, och Konungens trummetning ibland honom.

²² Gud hafver fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings.

²³ Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid varder man sägandes om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör.

²⁴ Si, det folket varder uppståndandes såsom ett ungt lejon, och varder sig uppresandes såsom ett lejon; det skall icke lägga sig, tilldess det äter rof, och dricker deras blod, som slagne äro.

²⁵ Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem, eller välsigna dem.

²⁶ Bileam svarade, och sade till Balak: Hafver jag icke sagt dig, att allt det Herren talandes vorde, det måste jag göra?

²⁷ Balak sade till honom: Kom, jag vill hafva dig på en annan plats; om tilläfventyrs Gudi må täckas, att du förbannar dem der.

²⁸ Och han tog honom upp på kullen af det berget Peor, hvilket vet åt öknena.

²⁹ Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få sju stutar och sju vädrar.

³⁰ Balak gjorde såsom Bileam sade, och offrade ju uppå hvart altaret en stut och en vädur.