straffet för forna

obarmhärtighetssynder; må han omvända

sig till Gud, så skall allt åter gå

honom väl.

¹ Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

² Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

³ Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

⁴ Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

⁵ Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

⁶ Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

⁷ Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

⁸ För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

⁹ men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

¹⁰ Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

¹¹ ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

¹² I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

¹³ därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

¹⁴ Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»

¹⁵ Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

¹⁶ de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

¹⁷ de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

¹⁸ Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁹ De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

²⁰ »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»

²¹ Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

²² Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

²³ Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

²⁴ Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

²⁵ så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

²⁶ Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

²⁷ När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

²⁸ Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

²⁹ Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

³⁰ Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.