¹ Och Elihu tog till orda och sade:

² Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

³ Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

⁴ Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

⁵ Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

⁶ Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

⁷ Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

⁸ han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

⁹ Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

¹⁰ Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

¹¹ Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

¹² Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

¹³ Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

¹⁴ Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

¹⁵ då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

¹⁶ Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

¹⁷ Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

¹⁸ Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

¹⁹ Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

²⁰ I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

²¹ Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

²² Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

²³ Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

²⁴ Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

²⁵ Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

²⁶ Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

²⁷ eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

²⁸ De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

²⁹ Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

³⁰ när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

³¹ Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

³² Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

³³ Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

³⁴ Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

³⁵ »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

³⁶ Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

³⁷ Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.