Han bedyrar att hans vandel i livets

olika förhållanden har varit ostrafflig.

¹ Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

² Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³ Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴ Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵ Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶ Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷ Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸ Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹ Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰ Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹ Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹² en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³ Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴ Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵ Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶ Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷ Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸ Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹ Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰ Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹ Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²² Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³ Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴ Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵ Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶ Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷ att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸ Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹ Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰ Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹ Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³² Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³ Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴ av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵ Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶ Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷ Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸ Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹ Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰ Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.