¹ En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.

² Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.

³ Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.

⁴ Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.

⁵ Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.

⁶ Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.

⁷ Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.

⁸ Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.

⁹ Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;

¹⁰ Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.

¹¹ Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.

¹² Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.

¹³ Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet.

¹⁴ Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.

¹⁵ Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.

¹⁶ Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.

¹⁷ Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.