¹ Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.

² Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.

³ Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.

⁴ Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.

⁵ Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.

⁶ Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.

⁷ Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.

⁸ Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:

⁹ Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;

¹⁰ Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.

¹¹ Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.

¹² Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.

¹³ Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.

¹⁴ Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.

¹⁵ Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.

¹⁶ Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.

¹⁷ Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.

¹⁸ Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan.

¹⁹ Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.

²⁰ Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.

²¹ Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.

²² Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.

²³ Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.

²⁴ Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:

²⁵ Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.

²⁶ Och sade yttermera: Lofvad vare Herren Sems Gud, och Canaan vare hans träl.

²⁷ Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.

²⁸ Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.

²⁹ Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.