¹ Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

² Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin verk, som han gjort hade, och hvilade på sjunde dagenom af all sin verk, som han gjort hade.

³ Och välsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre att han på honom hvilade af all sin verk, som Gud skapade och gjorde.

⁴ Alltså är himmel och jord tillkommen, då de skapade vordo på den tid, då Herren Gud gjorde himmel och jord.

⁵ Förra än någor stjelk var på markene, och förra än någor ört växte på jordene; förty Herren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska var, som brukade jordena.

⁶ Men en dimba gick upp af jordene, och vattnade alla markena.

⁷ Och Herren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande anda, och så vardt menniskan en lefvande själ.

⁸ Och Herren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.

⁹ Och Herren Gud lät uppväxa af jordene allahanda trä, lustig till att se och god till att äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kunskapsens trä på godt och ondt.

¹⁰ Och utaf Eden gick en ström till att vattna lustgården, och han delade sig i fyra hufvudfloder.

¹¹ Den förste kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld.

¹² Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.

¹³ Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.

¹⁴ Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.

¹⁵ Och Herren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, att han honom bruka och bevara skulle.

¹⁶ Och Herren Gud böd menniskona, och sade: Du skall äta af allahanda trä i lustgårdenom;

¹⁷ Men af kunskapsens trä på godt och ondt skall du icke äta; förty, på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö.

¹⁸ Och Herren Gud sade: Det är icke godt, att menniskan är allena; jag vill göra honom ena hjelp, den sig till honom hålla må.

¹⁹ Som nu Herren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, att han skulle se, huru han skulle nämna dem; ty, såsom menniskan allahanda lefvande djur nämnde, så skulle de heta.

²⁰ Och menniskan gaf hvart och ett fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone vardt icke funnen någon hjelp, den sig till honom hålla måtte.

²¹ Då lät Herren Gud falla en tung sömn på menniskona, och vid han sof, tog han ett af hans sidoref, och uppfyllde kött i samma staden.

²² Och Herren Gud byggde ena Qvinno utaf refvet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.

²³ Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre att hon är tagen utaf mannenom.

²⁴ Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder, och blifva vid sina hustru, och skola varda till ett kött.

²⁵ Och de voro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.