¹ Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit vid älfvena,

² Och sett af älfvene uppstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet.

³ Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfvene, vanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene vid älfvena.

⁴ Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då vaknade Pharao.

⁵ Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax full och tjock växte på enom stjelk.

⁶ Derefter såg han sju tunn förvissen ax uppgå.

⁷ Och de sju magra axen uppslukte de sju stora och fulla axen. Då vaknade Pharao, och såg, att det var en dröm.

⁸ Och då det vardt morgon, var hans ande bedröfvad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla visa, och förtäljde dem sin dröm: Men der var ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.

⁹ Då talade den öfverste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.

¹⁰ Då Pharao var förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfversta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus;

¹¹ Då drömde oss bådom i ene natt, hvar sin dröm, hvars uttydning hvarjom för sig pågalt.

¹² Då var när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde vi det, och han uttydde oss våra drömmar, hvarjom efter sinom dröm.

¹³ Och som han oss uttydde, så är det gånget; ty jag är åter satt till mitt ämbete, och han är hängder.

¹⁴ Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förvandla sin kläder, och kom in till Pharao.

¹⁵ Då sade Pharao till honom: Mig hafver drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafver hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, då uttyder du honom.

¹⁶ Joseph svarade Pharao, och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är.

¹⁷ Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene vid älfvena,

¹⁸ Och såg uppstiga af älfvene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet;

¹⁹ Och efter dem såg jag sju annor nöt uppstiga, tunn och fast vanskapeliga och magra; jag hafver icke i hela Egypten sett så vanskapeliga.

²⁰ Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten.

²¹ Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och voro vanskapeliga såsom tillförene. Då vaknade jag.

²² Och såg åter i minom dröm sju ax vuxen på enom stjelk full och tjock.

²³ Derefter gingo upp sju torr ax tunn och förvissen.

²⁴ Och de sju tunna axen uppslöko de sju torra axen. Och jag hafver sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut.

²⁵ Joseph svarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hvad han göra vill.

²⁶ De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm.

²⁷ De sju magra nöten och vanskapeliga, som efter de andra uppstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förvissnade axen skola vara sju hård år.

²⁸ Det är nu det jag sagt hafver till Pharao, att Gud undervisar Pharao, hvad han göra vill.

²⁹ Si, sju år varda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande.

³⁰ Och efter dem varda sju hård år kommande, att man varder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden varder förtärandes landet;

³¹ Att man intet skall veta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer; förty han skall varda ganska svår.

³² Men det Pharao hafver andra resona drömt betyder, att Gud skall sådant visserliga och snarliga göra.

³³ Nu må Pharao se efter en förståndig och vis man, den han sätta må öfver Egypti land;

³⁴ Och skaffa, att han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren.

³⁵ Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, att de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus till förråd i städerna, och förvara det:

³⁶ På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfver Egypti land; att landet icke förderfvas af hunger.

³⁷ Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare väl.

³⁸ Och Pharao sade till sina tjenare: Huru kunne vi finna en sådana man, som Guds Ande är uti?

³⁹ Och sade till Joseph: Efter Gud hafver allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du.

⁴⁰ Du skall vara öfver mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt vara: Allena i mitt Konungsliga säte vill jag vara mer än du.

⁴¹ Och sade: Si, jag hafver satt dig öfver hela Egypti land.

⁴² Och tog sin ring af sine hand, och gaf honom Joseph på sina hand, och klädde honom Joseph i hvitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals;

⁴³ Och lät honom sitta på den andra vagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfver hela Egypti land.

⁴⁴ Och Pharao sade till Joseph: Jag är Pharao; utan din vilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot.

⁴⁵ Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom till hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut till att bese Egypti land.

⁴⁶ Och han var tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land.