¹ Och Adam kände sina hustru Heva, och hon aflade och födde Cain, och sade: Jag hafver fått Herrans man.

² Och hon födde framdeles Habel hans broder. Och vardt Habel en fåraherde, men Cain vardt en åkerman.

³ Och det begaf sig efter några dagar, att Cain offrade Herranom gåfvor af jordenes frukt.

⁴ Och Habel offrade desslikes af förstlingene af sin får, och af deras talg: Och Herren såg täckeliga till Habel och hans offer.

⁵ Men till Cain och hans offer såg han icke täckeliga. Då vardt Cain svårliga vred, och hans hy förvandlades.

⁶ Sade Herren till Cain: Hvi äst du vred? Eller hvi förvandlas din hy?

⁷ Är det icke så? Om du äst from, så äst du tacknämlig; men äst du icke from, så blifver icke synden säker eller fördold; men städ henne icke hennes vilja, utan råd öfver henne.

⁸ Då talade Cain med sin broder Habel. Och det begaf sig, då de voro på markene, gaf Cain sig upp emot sin broder Habel, och slog honom ihjäl.

⁹ Då sade Herren till Cain: Hvar är din broder Habel? Han svarade: Jag vet det icke; skall jag taga vara på min broder?

¹⁰ Och han sade till honom: Hvad hafver du gjort? Dins broders blods röst ropar till mig utaf jordene.

¹¹ Och nu, förbannad vare du på jordene, som sin mun öppnat hafver, och tagit dins broders blod utu dina händer.

¹² Då du brukar jordena, skall hon icke straxt gifva dig efter sin förmågo; ostadig och flyktig skall du blifva på jordene.

¹³ Och Cain sade till Herran: Min missgerning är större, än att hon må mig förlåten varda.

¹⁴ Si, du drifver mig i dag utaf landet, och jag måste gömma mig undan ditt ansigte, och måste ostadig och flyktig blifva på jordene. Så varder mig gående, att hvilken som helst mig finner, han slår mig ihjäl.

¹⁵ Men Herren sade till honom: Nej, utan den som slår Cain ihjäl, det skall sjufalt hämnadt varda. Och Herren satte ett tecken på Cain, att hvilken som helst honom funne, skulle icke slå honom ihjäl.

¹⁶ Och så gick Cain ifrå Herrans ansigte, och bodde i det landet Nod öster ut, på hinsidan Eden.

¹⁷ Och Cain kände sina hustru, och hon aflade och födde Hanoch, och han byggde en stad, hvilken han nämnde efter sin sons namn Hanoch.

¹⁸ Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde Methusael: Methusael födde Lamech.

¹⁹ Men Lamech tog sig två hustrur: Den ena het Ada, den andra Zilla.

²⁰ Och Ada födde Jabal; af honom kommo de som bodde under tjäll, och hade boskap.

²¹ Och hans broder het Jubal, af honom kommo de, som brukade harpor och pipor.

²² Födde ock desslikes Zilla, nemliga Tubalkain, som var en mästare i allahanda koppars och jerns verk; och Tubalkains syster var Naema.

²³ Och Lamech sade till sina hustrur Ada och Zilla: I Lamechs hustrur, hörer mina röst, och märker hvad jag säger: Jag hafver dräpit en man mig till sår, och en yngling mig till blånad.

²⁴ Cain skall varda hämnad sjufalt, men Lamech sju och sjutiofalt.

²⁵ Adam kände åter sina hustru, och hon födde en son, och kallade honom Seth, sägandes: Gud hafver satt mig en annor säd för Habel, som Cain ihjäl slog.

²⁶ Vardt också Seth född en son, den han kallade Enos. Och på den samma tiden begynte man predika om Herrans namn.