¹ Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.

² Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.

³ Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.

⁴ Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.

⁵ Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.

⁶ Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.

⁷ Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?

⁸ Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.

⁹ Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.

¹⁰ Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.

¹¹ Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.

¹² Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.

¹³ Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.

¹⁴ Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.

¹⁵ Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.

¹⁶ Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.

¹⁷ Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.

¹⁸ Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.

¹⁹ Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.

²⁰ Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.

²¹ Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.

²² På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.

²³ Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.

²⁴ Då sade Abraham: Jag vill svärja.

²⁵ Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.

²⁶ Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.

²⁷ Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.

²⁸ Och Abraham ställde sju lamb afsides.

²⁹ Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?

³⁰ Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.

³¹ Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.

³² Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.

³³ Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;

³⁴ Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.