¹ Då Rachel såg, att hon födde Jacob intet, afundades hon vid sina syster, och sade till Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.

² Jacob vardt ganska vred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som dig förmenar dins lifs frukt?

³ Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne, att hon må föda i mitt sköt, och jag varder dock uppbyggd genom henne.

⁴ Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, till hustru, och Jacob lade sig när henne.

⁵ Och så vardt Bilha hafvande, och födde Jacob en son.

⁶ Då sade Rachel: Gud hafver dömt mina sak, och hört mina röst, och gifvit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.

⁷ Åter vardt Bilha, Rachels tjensteqvinna, hafvande, och födde Jacob den andra sonen.

⁸ Då sade Rachel: Gud hafver omvändt det med mig och mine syster, och jag får öfverhandena: Och hon kallade honom Naphthali.

⁹ Då nu Lea såg, att hon hade vändt igen att föda, tog hon sina tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob till hustru.

¹⁰ Så födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob en son.

¹¹ Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.

¹² Derefter födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob den andra sonen.

¹³ Då sade Lea: Väl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och hon kallade honom Asser.

¹⁴ Ruben gick ut om hveteandena, och fann liljor på markene, och hade dem hem till sina moder Lea. Då sade Rachel till Lea: Gif mig en del af din sons liljor.

¹⁵ Hon svarade: Hafver du icke nog, att du hafver tagit min man bort, och vill desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu väl, låt honom denna nattena sofva när dig, för dins sons liljor.

¹⁶ Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafver köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne de nattena.

¹⁷ Och Gud hörde Lea, och hon vardt hafvande, och födde Jacob den femte sonen.

¹⁸ Och sade: Gud hafver lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo; och hon kallade honom Isaschar.

¹⁹ Åter vardt Lea hafvande, och födde Jacob den sjette sonen.

²⁰ Och sade: Gud hafver väl försett mig: Nu varder åter min man boendes när mig, ty jag hafver födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.

²¹ Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.

²² Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsamma.

²³ Då vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Gud hafver min smälek ifrå mig tagit.

²⁴ Och kallade honom Joseph, och sade: Herren gifve mig ännu en son härtill.

²⁵ Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas, och resa hem till mitt, och i mitt land.

²⁶ Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafver tjent dig före, att jag må färdas; förty du vetst, hvad jag hafver gjort dig för en tjenst.

²⁷ Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, att Herren hafver välsignat mig för dina skull.

²⁸ Säg, hvad lön jag skall gifva dig?

²⁹ Men han sade till honom: Du vetst, huru jag hafver tjent dig, och hvad boskap du hafver under mig.

³⁰ Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker vorden; och Herren hafver välsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?

³¹ Laban sade: Hvad skall jag då gifva dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifva mig; utan om du vill göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och vakta din får.

³² Jag vill i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all svart får ibland lamben och kiden: Hvad nu sedan brokot och fläckot blifver, det skall vara min lön.

³³ Så varder mig min rättfärdighet betygandes i dag eller morgon, när dertill kommer, att jag skall taga min lön af dig, alltså, att hvad som icke fläckot eller brokot, eller ock hvad svart är ibland lamben och kiden, det vare en tjufnad med mig.

³⁴ Då sade Laban: Jag är till frids, blifve som sagt hafver.

³⁵ Och han skilde i den dagen ut spräcklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hvitt var uppå, och allt det svart var ibland lamben; och fick det sin barn i händer.

³⁶ Och lät blifva tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfver var af Labans hjord.

³⁷ Men Jacob tog gröna aspekäppar, hassel och castaneen, och barkade hvita ränder deruppå;

³⁸ Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehoar för hjordarna, som der komma måste och vattnas, att de skulle hafvande varda, när de kommo till att dricka.

³⁹ Alltså vordo hjordarne hafvande öfver käpparna, och födde fläckot, spräcklot och brokot.

⁴⁰ Då afskiljde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det svart var, och lät dem in till Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke till Labans hjord.

⁴¹ Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i hoar för hjordens ögon, så att de vordo hafvande öfver käpparna.

⁴² Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så vordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.

⁴³ Deraf vardt mannen öfvermåttan riker, så att han hade mycken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.