Sabbathen, Lustgården, förbjudna Trädet, Namnen, Qwinnan.

¹ Så wardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

² Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin werk, som han gjort hade, och hwilade på sjunde dagenom af all sin werk, som han gjort hade.

³ Och wälsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre, at han på honom hwilade af all sin werk, som Gud skapade och gjorde.

⁴ Alltså är himmel och jord tilkommen, då de skapade wordo på den tid, då HERren Gud gjorde himmel och jord.

⁵ Förra än någor stjelk war på markene, och förra än någor ört wäxte på jordene; förty HERren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska war, som brukade jordena.

⁶ Men en dimba gick up af jordene, och watnade alla markena.

⁷ Och HERren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefwande anda, och så wardt menniskan en lefwande själ.

⁸ Och HERren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.

⁹ Och HERren Gud lät upwäxa af jordene allahanda trä, lustig til at se och god til at äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kundskapsens trä på godt och ondt.

¹⁰ Och utaf Eden gick en ström til at watna lustgården, och han delade sig i fyra hufwudfloder.

¹¹ Den förste kallas Pison, den löper om hela Hawila land, och der finnes guld.

¹² Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.

¹³ Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.

¹⁴ Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.

¹⁵ Och HERren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, at han honom bruka och bewara skulle.

¹⁶ Och HERren Gud böd menniskona, och sade: Du skalt äta af allahanda trä i lustgårdenom;

¹⁷ Men af kundskapsens trä på godt och ondt skalt du icke äta: förty, på hwad dag du deraf äter, skalt du döden dö.

¹⁸ Och HERren Gud sade: Det är icke godt, at menniskan är allena: Jag will göra honom ena hjelp, den sig til honom hålla må.

¹⁹ Som nu HERren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, at han skulle se, huru han skulle nämna dem: Ty, såsom menniskan allahanda lefwande djur nämnde, så skulle de heta.

²⁰ Och menniskan gaf hwart och et fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone wardt icke funnen någon hjelp, den sig til honom hålla måtte.

²¹ Då lät HERren Gud falla en tung sömn på menniskona, och wid han sof, tog han et af hans sidoref, och upfylte kött i samma staden.

²² Och HERren Gud byggde ena Qwinno utaf refwet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.

²³ Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre, at hon är tagen utaf mannenom.

²⁴ Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa wid sina hustru, och skola warda til et kött.

²⁵ Och de woro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.