Jacobs flykt, stege, löfte.

¹ Då kallade Isaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom, och sade til honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;

² Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien til Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar.

³ Men allsmägtig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så at du warder en skare med folk:

⁴ Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och dine säd med dig; at du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifwit hafwer.

⁵ Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, at han for in i Mesopotamien til Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder war.

⁶ När nu Esau såg, at Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, at han skulle der taga sig hustru; och at sedan han honom wälsignat hade, böd han honom, och sade: Du skalt ingen hustru taga af Canaans döttrar:

⁷ Och at Jacob war sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien:

⁸ Säg ock, at Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:

⁹ Gick han bort til Ismael, och tog, utöfwer de hustrur han tilförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Rebajoths syster, til hustru.

¹⁰ Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste til Haran.

¹¹ Och kom på et rum, der blef han öfwer nattena, förty solen war bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufwud, och lade sig i samma rum til at sofwa.

¹² Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog up i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå up och neder.

¹³ Och HERren stod der öfwerst uppå, och sade: Jag är HERren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifwa dig och dine säd.

¹⁴ Och din säd skall warda såsom stoftet på jordene; och du skalt warda utspridder wäster ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene warda wälsignade.

¹⁵ Och si, jag är med dig, och skall förwara dig ehwart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfwergifwa dig, til des jag gör allt det jag dig sagt hafwer.

¹⁶ Då nu Jacob waknade up af sin sömn, sade han: Wisserliga är HERren i detta rum, och jag wistet icke.

¹⁷ Och fruktade han sig, och sade: Detta måste wara et heligt rum; ty här bor wisserliga Gud, och här är himmelens port.

¹⁸ Och Jacob stod up om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufwud, och reste honom up til en wård, och gjöt oljo der ofwan på.

¹⁹ Och kallade det rummet BethEl; men tilförene hette den staden Lus.

²⁰ Och Jacob gjorde et löfte, och sade: Om så är, at Gud blifwer med mig, och förwarar mig på denna wägen, som jag reser, och gifwer mig bröd til at äta, och kläder til att klädas med;

²¹ Och förer mig med strid åter hem igen til min fader; så skall HERren wara min Gud.

²² Och denne stenen, som jag uprest hafwer til en wård, skall warda et Guds hus: Och allt det du mig gifwer, der will jag gifwa dig tiond af.