Bröderne komma, beskyllas, fängslas, lemna Simeon, resa efter BenJamin.

¹ Men då Jacob såg, at säd war fal i Egypten, sade han til sina söner: Hwi sen I icke til?

² Si, jag hörer, at uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper oss säd, at wi må lefwa och icke dö.

³ Så foro då tio Josephs bröder ned, at de skulle köpa säd i Egypten.

⁴ Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt wederkomma.

⁵ Så foro Israels barn åstad til at köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det war ock dyr tid i Canaans lande.

⁶ Men Joseph war rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo til honom, föllo de ned på jordene för honom på sitt ansikte.

⁷ Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts wara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade til dem: Hwadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land til at köpa spisning.

⁸ Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.

⁹ Och Joseph tänkte på drömen, som honom hade drömt om dem, och sade til dem: I ären spejare, och ären komne til at bese, hwarest landet är öpet.

¹⁰ De swarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne til at köpa spisning.

¹¹ Wi äre alle ens mans söner; wi äre redelige, och dine tjenare hafwa aldrig warit spejare.

¹² Han sade til dem: Nej, utan I ären komne til at bese, hwarest landet är öpet.

¹³ De swarade honom: Wi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när wår fader, men den ene är icke mer til.

¹⁴ Joseph sade til dem: Detta är det jag hafwer sagt eder, spejare ären I.

¹⁵ De uppå will jag pröfwa eder: Wid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.

¹⁶ Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen wara fångne. Så will jag pröfwa edart tal, om i faren med sanningene eller icke. Ty hwar så icke, så ären I, wid Pharaos lif, spejare.

¹⁷ Och han lät dem allesamman i förwaring i tre dagar.

¹⁸ Om tredje dagen sade han til dem: Wiljen I lefwa, så görer alltså; ty jag fruktar Gud.

¹⁹ Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart fängelse; men I farer bort, och förer hem hwad som I köpt hafwen emot hungeren.

²⁰ Och förer edar yngsta broder hit til mig, så will jag tro edor ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så.

²¹ Men de talade inbördes: Detta hafwe wi förskyllat på wår broder, at wi såge hans själs ångest, då han bad oss, och wi wille intet höra honom; derför kommer nu denna bedröfwelsen öfwer oss.

²² Ruben swarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade: Synder icke på pilten; och I willen icke hörat? Nu warder hans blod utkräfd.

²³ Men de wisste icke, at Joseph förstod det; ty han talade med dem med en tolk.

²⁴ Och han wände sig ifrå dem, och gret. Då han nu wände sig åter til dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom för deras ögon.

²⁵ Och gaf befallningen, at deras säckar skulle fyllas med mälning, och gifwas deras penningar igen, hwars i hans säck; dertil ock hwarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så.

²⁶ Och de lade sina waror på sina åsnar, och foro dädan.

²⁷ Men då endera lät up sin säck, at han skulle fodra sin åsna i herberget, wardt han warse sina penningar, som lågo ofwan i säckenom;

²⁸ Och sade til sina bröder: Jag hafwer fått mina penningar igen; si, de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes inbördes, och sade: Hwi hafwer Gud gjort oss så?

²⁹ Då de nu kommo hem til deras fader Jacob i Canaans lande, sade de honom allt det dem wederfarit war, och sade:

³⁰ Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt til oss, och hölt oss för landsens spejare.

³¹ Och då wi swarade: Wi äre redelige, och hafwe aldrig warit spejare;

³² Utan ärom tolf bröder, wårs faders söner; en är icke mer til, och den yngste är ännu i denna dag när wår fader i Canaans lande;

³³ Sade han til oss: Deruppå will jag märkat, at I ären redelige: En edar broder låter när mig qwar, och tager nödtorft til edor hus, och farer bort:

³⁴ Och hemter edar yngsta broder hit til mig, så kan jag märka, at I icke ären spejare, utan redelige män; så will jag ock gifwa eder edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena.

³⁵ Och då de slogo ut af säckarna, fann hwar och en sitt penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, at det war deras penningaknyte, wordo de, med deras fader, förskräckte.

³⁶ Då sade Jacob deras fader: I hafwen gjort mig barnlös; Joseph är icke mera til, Simeon är ock icke mera til, BenJamin wiljen I taga ifrå mig: Det går allt öfwer mig.

³⁷ Ruben swarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand, jag will föra dig honom hem igen.

³⁸ Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är död, och han är allena igenblifwen: Om honom wederfores något ondt i wägen, der I resten, worden I drifwande min grå hår med sorg neder i grafwena.