Juda söner och blodskam.

¹ Det begaf sig på samma tiden, at Juda for neder ifrå sina bröder, och gaf sig til en man i Adullam, som het Hira.

² Och Juda såg der en Canaanesk mans dotter, han het Sua; och tog henne.

³ Och då han belåg henne, wardt hon hafwande, och födde en son, den kallade hon Er.

⁴ Och hon wardt åter hafwande, och födde en son, den kallade hon Onan.

⁵ Åter födde hon en son, honom kallade hon Sela. Och han war i Chesib, när hon den födde. Och han war i Chesib, när hon den födde.

⁶ Och Juda gaf sinom första sone Er ena hustru, som het Thamar.

⁷ Men Er Juda förstfödde son war arg för HERranom; derföre dödade HERren honom.

⁸ Då sade Juda til sin son Onan: Lägg dig när dins broders hustru, och tag henne til ägta, at du upwäcker dinom broder säd.

⁹ Men då Onan wisste, at säden icke skulle wara hans egen, då han låg när sins broders hustru, lät han det falla uppå jordena, och förderfwade det, at han icke skulle gifwa sinom broder säd.

¹⁰ Då misshagade HERranom det onda han gjorde, och dödade honom och.

¹¹ Då sade Juda til sina sonahustru Thamar: Blif en enka i dins faders huse, så länge Sela min son warder stor; förty han tänkte, at han til äfwentyrs måtte ock så dö såsom hans broder. Så gick Thamar bort, och blef i sins faders huse.

¹² Då nu månge dagar förledne woro, dödde Suas dotter, Judas hustru. Och sedan Juda utsörjt hade, gick han up til at klippa sin får i Thimnath, med sin herda Hira af Adullam.

¹³ Då wardt Thamar sagdt: Si, din swär går up til Thimnath til at klippa sin får.

¹⁴ Då lade hon af sin enkokläder, som hon drog, dokade sig, och förhöljde sig, och satte sig ut för porten på wägen emot Thimnath: Förty hon såg, at Sela war stor worden, och hon war icke gifwen honom til hustru.

¹⁵ Då nu Juda såg henne, mente han det hade warit en sköka; förty hon hade förhöljt sitt ansikte.

¹⁶ Och han wek af wägenom til henne, och sade: Käre, låt mig ligga när dig; ty han wisste icke, at det war hans sonahustru. Hon swarade: Hwad will du gifwa mig, at du ligger när mig?

¹⁷ Han sade: Jag will sända dig en bock ifrå hjordenom. Hon swarade: Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom.

¹⁸ Han sade: Hwad wilt du jag skall gifwa dig för en pant? Hon swarade: Din ring, och din hufwudbonad, och din staf, som du hafwer i händerna. Det gaf han henne, och låg när henne, och hon wardt hafwande af honom.

¹⁹ Och hon stod up, och gick dädan, och lade doken af, och tog sin enkokläder uppå igen.

²⁰ Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, at han skulle taga igen panten ifrå qwinnonen: Och han fann henne intet.

²¹ Då frågade han folket, som bodde wid det rummet, och sade: Hwarest är den skökan, som satt ute på wägenom? De swarade: Ingen sköka hafwer der warit.

²² Och då han kom åter til Juda, och sade: Jag hafwer intet funnit henne; dertil säger folket, som der bor, at der hafwer ingen sköka warit.

²³ Juda sade: Hafwe sig det, at wi icke til äfwentyrs skulle komma på skam: Ty jag hafwer sändt bocken, men du hafwer icke funnit henne.

²⁴ Tre månader derefter wardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar hafwer bolat; och si, i boleri är hon worden hafwande: Juda sade: Hafwer henne här fram, at hon skall brännas.

²⁵ Och då hon hades fram, sände hon til sin swär och sade: Af denna mannen är jag hafwande, som detta tilhörer. Och sade: Känner du ock, hwem denne ringen och hufwudbonaden och stafwen tilhörer?

²⁶ Juda kände det, och sade: Hon är rättfärdigare än jag; ty jag hafwer icke gifwit henne min son Sela. Dock belåg han henne intet mer.

²⁷ Och då hon skulle föda, funnos twillingar i hennes lifwe.

²⁸ Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog Jordgumman och band der en rödan tråd om, och sade: Denne skall först utkomma.

²⁹ Men då han drog sina hand åter in, kom hans broder ut, och hon sade: Hwi är hinnan för dina skull sönderremnad? Och man kallade honom Perez.

³⁰ Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sina hand; och man kallade honom Serah.