Jacob wälsignar sina barn, propheterar, dör.

¹ Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, at jag må förkunna eder, hwad eder skall hända i den yttersta tiden.

² Kommer tilhopa, och hörer til, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel.

³ Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfwerste i offret, och den öfwerste i riket.

⁴ Han utlöper med hast som watn: Du skalt icke wara den öfwerste; ty du hafwer upstigit i dins faders lägre, och der hafwer du med det upstigandet besmittat mina säng.

⁵ De bröder Simeon och Levi, de hafwa handlat orättfärdiga med deras mordwapn.

⁶ Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet ware icke i deras förbund: Förty uti deras wrede hafwa de dödat mannen, och uti deras öfwerdådighet hafwa de förderfwat oxan.

⁷ Förbannad ware deras wrede, at hon så styf är, och deras grymhet, at hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel.

⁸ Juda, du äret, dig skola dine bröder lofwa, din hand skall wara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig.

⁹ Juda är et ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafwer nederböjt sig, och lägrat sig som et lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig up emot honom?

¹⁰ Spiran skall icke warda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, till dess Hjelten kommer; och honom skola folken tilfalla.

¹¹ Han warder bindandes sin fåla wid winträt, och sine åsninnos son wid den ädla winqwisten. Han skall twå sin kläder i win, och sin mantel i winbärs blod.

¹² Hans ögon äro rödaktigare än win, och hans tänder äro hwitare än mjölk.

¹³ Sebulon skall bo wid hafshamnena, och wid skepphamnena, och sträcka sig intil Sidon.

¹⁴ Isaschar skall wara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna.

¹⁵ Och han såg rolighetena, at hon är god, och landet, at det är lustigt, och böjde sina härdar til at bära, och är worden en skattskyldig tjenare.

¹⁶ Dan skall warda en domare ibland sitt folk, såsom et annat slägte i Israel.

¹⁷ Dan skall warda en orm på wägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, at den derpå rider, skall til rygga falla.

¹⁸ HERre, jag wäntar efter dina helso.

¹⁹ Gud, wäpnad, skall föra hären, och åter igen föran.

²⁰ Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifwa Konungenom kräselig mat.

²¹ Naphthali är en snar hjort, och gifwer kosteligit tal.

²² Joseph skall tilwäx; han skall tilwäxa likawist som wid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet.

²³ Och ändock skyttarne woro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom:

²⁴ Så är dock hans boge blifwen fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel.

²⁵ Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du wälsignad med wälsignelse ofwan efter af himlenom; med wälsignelse af djupet, som under ligger; med wälsignelse på bröst och qwed.

²⁶ Den wälsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofwad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i werldene. Utaf Joseph skola hufwuden warda, och de öfwerste Nazareer ibland sina bröder.

²⁷ BenJamin är en glupande ulf: Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofwet.

²⁸ Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafwer talat med dem, då han wälsignade dem, hwar med sin besynnerliga wälsignelse.

²⁹ Och han böd dem, och sade til dem: Jag skall samkas til mitt folk; begrafwer mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker.

³⁰ I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hwilka Abraham köpte til en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen.

³¹ Der hafwa de begrafwit Abraham och Sara hans hustru: Der hafwa de ock begrafwit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafwer jag ock begrafwit Lea;

³² I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.

³³ Och när Jacob hade lyktat buden til sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och wardt samkad til sitt folk.