Joseph bekänd. Jacob kallas, gläds.

¹ Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph bekände sig för sina bröder:

² Och han gret öfwerljudt, så at de Egyptier och Pharaos tjenare det hörde.

³ Och han sade sina bröder: Jag är Joseph; lefwer min fader ännu? Och hans bröder kunde intet swara honom: Så förskräckte woro de för hans ansikte.

⁴ Men han sade: Går dock hit til mig. Och de gingo til honom, och han sade: Jag är Joseph edar broder, den I hafwen sålt in uti Egypten.

⁵ Och nu låter det icke bekymra eder, och tänker icke at jag derföre är wred, at I hafwen sålt mig hit: Ty för edra wälfärds skull hafwer Gud sändt mig hit för eder.

⁶ Ty det är nu tu år, at dyr tid hafwer warit i landena; och äro ännu fem år, at ingen plöjning eller upskörd skall warda.

⁷ Men Gud hafwer sändt mig hit för eder, at han will låta eder blifwa qwara på jordene, och hålla eder wid lif genom stor under.

⁸ Så hafwen icke nu I sändt mig hit, utan Gud: Han hafwer gjort mig såsom en fader til Pharao, och til en herra öfwer allt hans hus, och til en Första i hela Egypti land.

⁹ Skynder eder nu, och farer up til min fader, och säger honom: Det låter din son Joseph säga dig: Gud hafwer satt mig til en herra i hela Egypti land; kom ned til mig, försumma dig icke.

¹⁰ Du skalt bo i det landet Gosen, och wara hardt när mig, du och din barn, och din baranabarn, din får och fä, och allt det ditt är.

¹¹ Jag will der försörja dig: Ty det är ännu fem åra dyr tid at du icke warder förderfwad med ditt hus, och allt det ditt är.

¹² Si, edor ögon se, och mins broders BenJamins ögon, at jag talar munteliga med eder.

¹³ Förkunner minom fader alla mina härligheter i Egypten, och allt det I sett hafwen. Skynder eder, och kommer hit ned med minom fader.

¹⁴ Och han fick sin broder BenJamin om halsen, och gret; och BenJamin gret ock wid hans hals.

¹⁵ Och han kyste alla sina bröder, och gret öfwer dem. Sedan talade hans bröder med honom.

¹⁶ Och när det ryktet kom i Pharaos hus, at Josephs bröder woro komne, behagade det Pharao wäl, och alla hans tjenare.

¹⁷ Och Pharao sade til Joseph: Säg dina bröder: Detta görer: Lader edor djur; farer bort, och när I kommen i Canaans land,

¹⁸ Så tager edar fader och edart folk, och kommer til mig, jag will gifwa eder af allt det goda, som i Egypti land är, at I skolen äta märgen i landena.

¹⁹ Och bjud dem: Görer alltså: Tager edor utaf Egypti lande wagnar til edor barn och hustrur, och förer edar fader, och kommer.

²⁰ Och skoner icke edor bohags ting: Förty allt det goda i hela Egypten skall höra eder til.

²¹ Israels barn gjorde så, och Joseph fick dem wagnar, efter Pharaos befallning, och förtäring på wägen.

²² Och gaf dem allom, hwarjom för sig, högtidskläder; men BenJamin och han trehundrad silfwerpenningar, gaf fem högtidsklädningar.

²³ Men fadrenom sände han tio åsnar, ladda med gods utaf Egypten, och tio åsninnor med mälning och bröd och spisning, sinom fader på wägen.

²⁴ Och så lät han sina bröder fara, och sade til dem: Kifwer icke på wägenom.

²⁵ Så foro de utaf Egypten, och kommo uti Canaans land til sin fader Jacob;

²⁶ Och förkunnade honom det, och sade: Din son Joseph lefwer ännu, och är en herre i hela Egypti lande. Men honom föll det icke i sinnet, ty han trodde dem intet.

²⁷ Då sade de honom all Josephs ord, som han til dem sagt hade. Och då han såg wagnarna, som Joseph utsändt hade til at föra honom med, wardt hans ande lefwandes.

²⁸ Och sade: Jag hafwer nog, at min son Joseph lefwer ännu. Jag will fara bort och se honom, förra än jag dör.