Isaac offras. Christus låfwas. Nahors barn.

¹ Sedan det skedt war, försökte Gud Abraham, och sade til honom: Abraham. Och han swarade: Här är jag.

² Och han sade: Tag Isaac din enda son, den du kär hafwer, och gack bort uti Moria land, och offra honom der til et bränneoffer på et berg, det jag dig sägandes warder.

³ Då stod Abraham bittida up om morgonen, och sadlade sin åsna, och tog med sig twå drängar, och sin son Isaac, och högg sönder wed til bränneoffer, stod up och gick bort til det rum, som Gud honom sagt hade.

⁴ På tredje dagen hof Abraham sin ögon up, och såg rummet långt ifrå.

⁵ Och sade til sina drängar: Blifwer I här med åsnanom, jag och pilten wiljom gå dit bort, och när wi tilbedit hafwom, wilje wi komma igen til eder.

⁶ Och Abraham tog weden til bränneoffret, och lade den på sin son Isaac: Men han tog elden och knifwen i sina hand, och gingo så både tilsamman.

⁷ Då sade Isaac til sin fader Abraham: Min fader. Abraham swarade: Här är jag, min son. Och han sade: Si, här är elden och weden, hwar är nu fåret til bränneoffret?

⁸ Abraham swarade: Gud förser wäl fåret, min son, til bränneoffret: Och de gingo både tilsamman.

⁹ Och som de kommo til rummet, der Gud honom af sagt hade, byggde Abraham der et altare, och lade weden deruppå; bandt sin son Isaac, och lade honom på altaret, ofwan på weden.

¹⁰ Och uträckte sina hand, och tog til knifwen, at han skulle slagta sin son.

¹¹ Då ropade honom HERrans Ängel af himmelen och sade: Abraham, Abraham. Han swarade: Här är jag.

¹² Han sade: Kom intet dina hand wid pilten, och gör honom intet; ty nu wet jag at du fruktar Gud, och hafwer icke skonat din enda son för mina skull.

¹³ Då hof Abraham sin ögon up, och såg en wädur bak sig, bekajad med hornen uti en törnebuska: Och gick dit, och tog den wäduren, och offrade honom til et bränneoffer i sins sons stad.

¹⁴ Och Abraham kallade det rummet, HERren ser: Af hwilko man ännu i dag säger: På berget, der HERren sedd warder.

¹⁵ Och HERrans Ängel ropade åter til Abraham af himmelen,

¹⁶ Och sade: Jag hafwer sworit wid mig sjelf, säger HERren, efter du detta gjorde, och icke skonade din enda son,

¹⁷ At jag skall wälsigna, och föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och såsom sanden på hafsens strand: Och dina säd skall besitta sina fiendars portar.

¹⁸ Och i dine säd skall allt folk på jordene wälsignadt warda; derföre, at du mine röst lydt hafwer.

¹⁹ Sedan gick Abraham til drängarna igen, och gjorde sig redo, och drogo tilsammans til BerSaba, och bodde der.

²⁰ Då detta få skedt war, begaf sig, at Abraham wardt sagdt: Si, Milca hafwer ock födt barn dinom broder Nahor;

²¹ Nemliga Uz den förstfödda, och Bus hans broder, och Kemuel, af hwilkom de Syrier komne äro:

²² Och Kesed, och Haso, och Pildas, och Jidlaph, och Bethuel.

²³ Men Bethuel födde Rebecka. Dessa åtta födde Milca Nahor, Abrahams broder.

²⁴ Och hans frilla benämbd Rehuma födde ock, nemliga Tebah, Saham, Thahas och Maacha.