Förordning om Ephraim och Manasse.

¹ Derefter wardt Joseph sagdt: Si, din fader är sjuk. Och han tog båda sina söner med sig, Manasse och Ephraim.

² Då wardt Jacob sagdt: Si, din son Joseph kommer til dig. Och Israel tog styrko til sig, och satte sig up i sängene.

³ Och sade til Joseph: Den alsmägtige Gud syntes mig i Lus i Canaans land, och wälsignade mig,

⁴ Och sade til mig: Si, jag skall låta dig wäxa och förökas, och göra dig til mycket folk, och skall gifwa dine säd efter dig detta landet til egendom ewinnerliga.

⁵ Så skola nu dine twå söner, Ephraim och Manasse, som dig i Egypten födde äro, förra än jag kom hit in til dig, wara mine, lika som Ruben och Simeon.

⁶ Men de, som du föder efter dem, skola wara dine: men desse skola wara nämnde med deras bröders namn i deras arfwedel.

⁷ Och då jag kom utaf Mesopotamien, dödde mig Rachel i Canaans lande på wägenom, då ännu et litet stycke wägs war til Ephrath; Och jag begrof henne på wägenom til Ephrath, det nu heter BethLehem.

⁸ Och Israel såg Josephs söner, och sade: Ho äro desse?

⁹ Joseph swarade sinom fader: Det äro mine söner, som Gud hafwer mig här gifwit. Han sade: Haf dem hit til mig, att jag wälsignar dem.

¹⁰ Ty Israels ögon woro mörk worden för ålders skull, och kunde icke wäl se. Och han hade dem til honom: Och han kyste dem, och tog dem i famn.

¹¹ Och sade til Joseph: Si, jag hafwer sett ditt ansikte, det jag icke förmodat hade: Och si, Gud hafwer ock låtit mig se dina säd.

¹² Och Joseph tog dem utaf hans sköte, och han böjde sig ned på jordena för hans ansikte.

¹³ Då tog Joseph dem båda, Ephraim i sin högra hand, emot Israels wänstra hand, och Manasse i sina wänstra hand, emot Israels högra hand, och dem til honom.

¹⁴ Men Israel räckte ut sina högra hand, och lade henne på Ephraims dens yngstes hufwud, och sina wänstra hand på Manasses hufwud, och omskifte händerna med wilja; ty Manasse war den förstfödde.

¹⁵ Och han wälsignade Joseph, och sade: Gud, för hwilkom mine fäder Abraham och Isaac wandrat hafwa; Gud, som mig födt hafwer utaf min ungdom allt intil denna dag.

¹⁶ Ängelen, som mig frälst hafwer af allo ondo, han wälsigne dessa piltarna, at de må efter mitt, och mina fäders, Abrahams och Isaacs, namn nämnde warda, så at de må wäxa och förökas på jordene.

¹⁷ Men då Joseph såg, at hans fader lade sina högra hand på Ephraims hufwud, behagade det honom illa, och fattade uti sins faders hand, at han skulle wända sina hand af Ephraims hufwud in på Manasses hufwud.

¹⁸ Och sade til honom: Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg dina högra hand på hans hufwud.

¹⁹ Men hans fader nekade det, och sade: Jag wet wäl, min son, jag wet det wäl; denne skall ock warda til folk, och skall warda stor, men hans yngre broder skall warda större än han, och hans säd skall warda til et stort folk.

²⁰ Så wälsignade han dem i den dagen och sade: Warde Israel wälsignad efter ditt sätt, så at man må säga: Gud sätte dig såsom Ephraim och Manasse: Och så satte han Ephraim för Manasse.

²¹ Och Israel sade til Joseph: Si, jag dör, och Gud skall wara med eder, och skall föra eder åter i edra fäders land.

²² Jag hafwer gifwit dig et stycke land utan dina bröder, som jag med mitt swärd och boga utaf de Amoreers hand tagit hafwer.