Abrams omskärelse, Säd.

¹ Då nu Abram nio och niotio år gammal war, syntes honom HERren, och sade til honom: Jag är Gud allsmäktig: Wandra för mig och war fullkomlig.

² Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig swårliga.

³ Och Abram föll på sitt ansikte: Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

⁴ Si, Jag äret, och hafwer mitt förbund med dig, och du skalt warda en fader för mycket folk.

⁵ Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall wara ditt namn: Ty jag hafwer gjort dig til en fader för mycket folk.

⁶ Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig: Skola ock Konungar komma af dig.

⁷ Och jag will göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, at det skall wara et ewigt förbund, så at jag skall wara din Gud, och dine säds efter dig.

⁸ Och skall gifwa dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan til ewig besittning; och skall wara deras Gud.

⁹ Och Gud sade yttermera til Abraham: Så hålt nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

¹⁰ Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

¹¹ Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall wara et tekn til förbundet emellan mig och eder.

¹² Hwart och et piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hwar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

¹³ Och så skall mitt förbund wara på edro kötte, til et ewigt förbund.

¹⁴ Och hwar något piltebarn icke warder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre, at han mitt förbund icke hållit hafwer.

¹⁵ Och Gud sade åter til Abraham: Dina hustru Sarai skalt du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall wara hennes namn.

¹⁶ Ty jag skall wälsigna henne, och af henne skall jag gifwa dig en son, hwilken jag skall wälsigna, och folk skola warda af honom, och Konungar öfwer mycket folk.

¹⁷ Då föll Abraham på sitt ansikte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

¹⁸ Och Abraham sade til Gud: Ack, at dock Ismael måtte få lefwa för dig.

¹⁹ Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hwilken du skalt kalla Isaac: Ty med honom skall jag uprätta mitt ewiga förbund, och med hans säd efter honom.

²⁰ Der til hafwer jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafwer wälsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska swårliga: Tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom til mycket folk.

²¹ Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

²² Och som talet wardt ändadt, for Gud up ifrån Abraham.

²³ Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön war i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, strax på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

²⁴ Och Abraham war nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

²⁵ Men Ismael hans son war tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren wardt.

²⁶ Allt på enom dag wordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

²⁷ Och allt det mankön war i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande,: Alle wordo de omskorne med honom.