Paulus hälsar de kristna till vilka

brevet är ställt, lovar Gud för den

välsignelse som genom Kristus har kommit

både judar och hedningar till del,

tackar Gud för det goda han har hört om

församlingen och beder för denna, talar

om Kristi upphöjelse.

¹ Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus[1], de i Kristus Jesus troende.

² Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

³ Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,

⁴ såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.

⁵ Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,

⁶ den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.

⁷ I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

⁸ Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,

⁹ i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,

¹⁰ om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.

¹¹ I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.

¹² Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.

¹³ I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,

¹⁴ vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

¹⁵ Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga,

¹⁶ har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner.

¹⁷ Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,

¹⁸ och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,

¹⁹ och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,

²⁰ varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,

²¹ över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.

²² »Allt lade han under hans fötter.» Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting --

²³ åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. [1] Se Nya testamentets text i Ordförkl.