¹ Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider.

² Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,

³ Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda,

⁴ Förrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud;

⁵ Hafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana.

⁶ Af dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar.

⁷ Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap.

⁸ Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona.

⁹ Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var.

¹⁰ Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod;

¹¹ Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig.

¹² Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse.

¹³ Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde.

¹⁴ Men du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver.

¹⁵ Och efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum.

¹⁶ Ty all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet;

¹⁷ Att en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig.