till helig vandel, särskilt till tålamod

i lidandet efter Kristi föredöme, hans

som har berett frälsning på jorden,

predikat för dödsrikets andar och nu

sitter på Guds högra sida i himmelen och

råder jämväl över dess andemakter.

¹ Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,¹

1. 1 Mos 3,16; 1 Kor 14,34; Ef 5,22; Kol 3,18; Tit 2,5

² när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.¹

1. 1 Petr 2,12

³ Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.¹

1. Jes 3,16; 1 Tim 2,9

⁴ Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.¹

1. Rom 2,29.7,22; 2 Kor 4,16

⁵ På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.

⁶ Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.¹

1. 1 Mos 18,12

⁷ Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.¹

1. 1 Kor 7,3; Ef 5,25; Kol 3,19; 1 Tess 4,4

⁸ Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.¹

1. Luk 6,36; Rom 12,16.15,5

⁹ Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.¹²

1. 3 Mos 19,18; Ords 20,22; Matt 5,38.25,34; 1 Kor 6,7
2. 1 Tess 5,15

¹⁰ Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;¹

1. Ps 34,13; Jak 1,26

¹¹ han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter¹

1. Jes 1,16; Hebr 12,14; 3 Joh v. 11

¹² Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».

¹³ Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?

¹⁴ Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;¹²

1. Jes 8,12.51,12; Jer 1,8; Matt 5,10.10,28
2. 1 Petr 2,19.4,14

¹⁵ nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan¹

1. Ps 119,46; Apg 4,8; 1 Petr 1,13

¹⁶ och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.¹

1. Tit 2,8; 1 Petr 2,12.15.19

¹⁷ Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.

¹⁸ Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.¹

1. Rom 1,4.5,6; 2 Kor 13,4; Ef 2,18; Hebr 9,15.28

¹⁹ I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,¹

1. 1 Petr 4,6

²⁰ för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.¹

1. 1 Mos 6,1

²¹ Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,¹

1. Ef 5,26; Hebr 10,22

²² hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.¹

1. Ps 110,1; Rom 8,34; Ef 1,20