med Kristi sinne, att fly synden och

föra en ren vandel i inbördes kärlek och

att med glädje lida för Kristi namns

skull.

¹ Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre något att skaffa med synd.¹

1. Rom 6,7; 1 Petr 2,21.24

² Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet, icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds vilja.¹²

1. Rom 12,2.14,7; 2 Kor 5,15; Gal 2,20; 1 Tess 5,10
2. Hebr 9,14

³ Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan,¹

1. Rom 13,12; Ef 2,1.4,17

⁴ varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen med till samma liderlighetens pöl.

⁵ Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda.¹

1. Joh 5,25; Apg 10,42

⁶ Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever

⁷ Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja.¹

1. 1 Petr 5,8; 2 Petr 3,9; 1 Joh 2,18

⁸ Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty »kärleken överskyler en myckenhet av synder».¹

1. Ords 10,12; 1 Kor 13,7; 1 Petr 1,22; Jak 5,20

⁹ Varen gästvänliga mot varandra utan knot,¹

1. Rom 12,13

¹⁰ och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.¹²

1. Matt 25,14; Luk 12,42; I Kor. 12,4
2. 2 Kor 8,12; Tit 1,7

¹¹ Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen.¹

1. Rom 12,6; 1 Kor 10,31; 2 Kor 2,17

¹² Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder;¹

1. Jes 48,10; 1 Petr 1,6

¹³ utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse.¹

1. Apg 5,41; Rom 8,17; Fil 3,10; Kol 1,24; 2 Tim 2,10

¹⁴ Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.¹

1. Ps 89,51; 1 Petr 3,14

¹⁵ Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att han blandar sig i vad honom icke vidkommer.¹

1. Ef 4,28; 1 Petr 2,20

¹⁶ Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han icke blygas, utan prisa Gud för detta namns skull.¹

1. Fil 1,29

¹⁷ Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium?¹

1. Jes 10,12; Jer 49,12; Hes 9,6; 2 Tess 1,8

¹⁸ Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?»¹

1. Ords 11,31; Luk 23,31

¹⁹ Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vad gott är.¹

1. Ps 31,6; Luk 23,46; Apg 7,59