Jakob hälsar de kristna av Israel, som

bo kringspridda bland folken; förmanar

dem till ståndaktighet i frestelser och

till en gudsdyrkan som visar sig verksam

i goda gärningar.

¹ Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.¹

1. Joh 7,35

² Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,¹

1. 1 Petr 1,6

³ och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.¹

1. Rom 5,3

⁴ Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

⁵ Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.¹²

1. 1 Kon 3,5; Ords 2,3; Jer 29,12; Vish 8,21
2. Matt 7,7; Jak 5,13

⁶ Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.¹

1. Matt 21,21; Mark 11,24; Joh 14,13

⁷ En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --

⁸ en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.¹

1. Jak 4,8

⁹ Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.¹

1. Jak 2,5

¹⁰ Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.¹

1. Ps 103,15; Jes 40,6; 2 Kor 12,9; 1 Petr 1,24

¹¹ Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.¹

1. 1 Joh 2,17

¹² Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.¹

1. Matt 10,22; 2 Tim 4,7; 1 Petr 3,14; Upp 2,10

¹³ Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.¹

1. Sir 15,11

¹⁴ Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.¹

1. Rom 7,7

¹⁵ Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.¹

1. Rom 6,23

¹⁶ Faren icke vilse, mina älskade bröder.

¹⁷ Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.¹

1. Joh 3,27; 1 Kor 4,7; 1 Joh 1,5

¹⁸ Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.¹

1. Joh 1,13; 1 Kor 4,15; 1 Petr 1,23; Upp 14,4

¹⁹ Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.¹

1. Ords 17,27; Sir 5,11; Jak 3,1,13

²⁰ Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.

²¹ Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.¹

1. Luk 8,11.15; Rom 1,16.13,12; Kol 3,8; 1 Petr 2,1

²² Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.¹

1. Matt 7,21.24; Luk 11,28; Rom 2,13; 1 Joh 3,7

²³ Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:¹

1. Matt 7,26

²⁴ när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

²⁵ Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.¹

1. Joh 8,31.13,17; Rom 8,2; Jak 2,12

²⁶ Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.¹

1. Ps 39,2; 1 Petr 3,10

²⁷ En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.¹

1. Job 31,16; Jes 58,6; Matt 25,35; Joh 17,15; Rom 12,2