¹ Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.¹

1. Matt 12,36; Jak 1,19

² I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.¹²

1. Ords 20,9; Pred 7,21; Sir 19,16; 1 Petr 3,10; 1 Joh 1,8
2. Jak 1,26

³ När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.

⁴ Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.

⁵ Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.¹

1. Ps 12,4.140,2; Ords 12,18.15,2

⁶ Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.¹

1. Matt 15,11.18

⁷ Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.

⁸ Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

⁹ Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.¹

1. 1 Mos 1,26

¹⁰ Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

¹¹ Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?

¹² Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.¹

1. Matt 7,16

¹³ Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.¹

1. Ef 5,15; 1 Petr 2,12

¹⁴ Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.¹

1. Ef 4,31; 1 Joh 4,20

¹⁵ Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska»[1] människorna, ja, de onda andarna.¹

1. 1 Kor 2,6; Jak 1,17

¹⁶ Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.¹

1. 1 Kor 3,3; Gal 5,19

¹⁷ Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.¹

1. Vish 7,22

¹⁸ Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.¹ [1] Se Själisk i Ordförkl.

1. Jes 32,17