Hälsning.

dygder. Den apostoliska förkunnelsens

och det profetiska ordets visshet.

¹ Förmaning till kristliga Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som i och genom vår Guds och Frälsarens[1], Jesu Kristi, rättfärdighet hava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.¹

1. Rom 1,12; 1 Petr 1,1

² Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus.

³ Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.

⁴ Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen.¹

1. Joh 1,12; Rom 8,15; 2 Kor 3,18; Ef 4,24; 1 Joh 3,2

⁵ Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap,¹

1. Gal 5,6

⁶ i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, i ståndaktigheten gudsfruktan,¹

1. 1 Kor 9,25

⁷ i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärleken allmännelig kärlek.¹

1. Gal 6,10; 1 Tess 3,12

⁸ Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, så tillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i fråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.¹

1. Tit 3,14

⁹ Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; han har förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,¹

1. 1 Joh 2,9.11

¹⁰ Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.¹

1. Hebr 3,14

¹¹ Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike förlänas eder i rikligt mått.

¹² Därför kommer jag alltid att påminna eder om detta, fastän I visserligen redan kännen det och ären befästa i den sanning som har kommit till eder.¹

1. Rom 15,14; Judas v. 5

¹³ Och jag håller det för rätt och tillbörligt, att så länge jag ännu är i denna kroppshydda, genom mina påminnelser väcka eder.¹

1. 2 Petr 3,1

¹⁴ Ty jag vet att jag snart skall lämna min kroppshydda; detta har vår Herre Jesus Kristus givit till känna för mig.¹

1. Joh 21,18

¹⁵ Men jag vill härmed sörja för, att I också efter min bortgång städse kunnen draga eder detta till minnes.

¹⁶ Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.¹

1. Matt 17,1; Mark 9,2; Luk 9,28; Joh, 1,14; 1 Kor 1,17

¹⁷ Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högsta Majestätet en röst kom till honom och sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»¹

1. Matt 3,17; Mark 1,11

¹⁸ Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med honom på det heliga berget.

¹⁹ Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.¹

1. Ps 119,105

²⁰ Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.

²¹ Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud.¹ [1] Eller: ... vår Guds och Frälsares o. s. v.

1. 2 Tim 3,16; 1 Petr 1,10