påminnelse om de straffdomar som i forna

tider övergingo både änglar och

människor.

¹ Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre som har köpt dem.¹²³

1. 5 Mos 13,1; Matt 24,11; Apg 20,29; 1 Kor 11,19
2. 1 Tim 4,1; 2 Tim 3,1; 1 Joh 2,22.4,1; 2 Joh v. 7
3. Judas v. 4,18

² De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad.¹

1. 2 Tim 4,3

³ I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.¹

1. Rom 16,18; 1 Tess 2,5

⁴ Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att där förvaras till domen.¹

1. 1 Mos 6,1; Upp 20,2

⁵ Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.¹

1. 1 Mos 7,1; 1 Petr 3,20; 2 Petr 3,6

⁶ Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor.¹

1. 1 Mos 19,23; Jes 13,19

⁷ Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel.¹

1. 1 Mos 18,20.19,4,15

⁸ Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste se och höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.¹

1. Ps 119,158; Hes 9,4

⁹ Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.¹

1. 1 Kor 10,13; Upp 3,10

¹⁰ Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar. I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för att smäda andevärldens härlige,

¹¹ under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt icke om dem uttala någon smädande dom inför Herren.

¹² Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som av naturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sätt skola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke känna till;

¹³ och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinna genom orättfärdighet. De hava sin lust i kräsligt leverne mitt på ljusa dagen. De äro skamfläckar och styggelser, där de vid gästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.

¹⁴ Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog av synd. De locka till sig obefästa själar. De hava hjärtan övade i girighet. Förbannade äro de.

¹⁵ De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom att efterfölja Balaam, Beors son, på hans väg. Denne åtrådde ju att vinna lön genom orättfärdighet;¹

1. 4 Mos 22,2.31,16; Judas v.11

¹⁶ men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stum arbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindrade profeten i hans galenskap.¹

1. 4 Mos 22,22

¹⁷ Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas av stormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.

¹⁸ Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nu själva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sin lösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undan sådana som vandra i villfarelse.

¹⁹ De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar; ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivit dennes träl.¹

1. Joh 8,34; Rom 6,16.8,21; Gal 6,8; 2 Petr 1,4

²⁰ Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan åter låta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista för dem blivit värre än det första.¹

1. Matt 12,45; Hebr 6,4; 1 Joh 2,16

²¹ Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt känna rättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den, vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit dem meddelat.¹

1. Luk 12,47

²² Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »En hund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen.»¹

1. Ords 26,11